Johan Edlund om beslutet att sluta som travreferent

– Victory Tilly före Général du Pommeau, Fan Idole närmar sig, men Stig H har greppet med Victory Tilly som kommer att vinna Elitloppet! 

Citatet är från Elitloppet år 2000. Det var en varm sommardag på Solvalla som referenten själv, Johan Edlund, påminns om än i dag. 

Som barn var det enda han drömde om att få kommentera sport. Utifrån travprogram han sparat på refererade han sina egna fantasilopp, och när han och kompisarna spelade fotboll eller landhockey var det han som parallellt beskrev sekvenserna som utspelade sig. 

Men av alla sporter så var det just travsporten som bar honom hela vägen till drömjobbet. 

– Hade jag inte varit intresserad av trav så har jag svårt att se att jag skulle jobba med det jag gör i dag. Travet har lärt mig väldigt mycket. Det är en bra skola. Man kommenterar när det är live och gör intervjuer med olika personer. Jag har verkligen varit i alla roller. Jag har varit programledare, reporter, kommentator, allt, under många år och fått testa mig fram. 

Korsade vägar med SVT-profilen

Johan Edlund växte upp i en by utanför Umeå och tack vare sin far och morbror fick han tidigt bekanta sig med de närmsta travbanorna. 

Snabbt skaffade han sig också sin första travidol i Berth Johansson. Den eleganta travtränaren hade sitt stall inte alltför långt ifrån där de bodde och det var med fascination han bevittnade Johanssons framfart på travbanorna. 

– Det som var roligt med hans hästar var att de i stort sett alltid kom spurtande längst ute vid staketet. Han körde på extremt lång väntan, hästarna var väldigt fina, dressen var alltid nytvättad och sulkyn var nypolerad. Det lyste klass om honom. 

Så småningom började Johan Edlund planka in på stallbacken och kom allt närmare travets värld, samtidigt bar han på drömmen om att kommentera sport. Starten på hans journalistiska karriär blev när han fick in en fot på Radio Västerbotten.  

– De sa: ”Du har tur nu, det är en som ska sluta hos oss och gå vidare till TV4 Botnia”. Det var Micke Leijnegard som nu leder Mästarnas Mästare. Han hade varit på radion och skulle börja på tv. Då sa chefen Rolf Sundström till mig att jag fick testa. 

Efter att ha gjort ett par radioinslag kollade Johan Edlund om det fanns jobbmöjligheter på Umåkers travbana. Han stegade upp till dåvarande sportchefen Gunnar Bengtsson som välkomnade hans initiativ. 

– Referenten på den tiden var Marcus Lindgren, som numera är travtränare i Halmstad, det var han som reffade loppen. Gunnar Bengtsson var speaker, det vill säga han som läser resultaten, då sa Gunnar att jag kunde få ta hans roll för att han ändå inte hann med allt. 

När Marcus Lindgren sedermera flyttade ned till Stockholm blev det Johan Edlund som tog över rollen som banreferent. Uppdraget på banan innebar allt från att referera till att intervjua i vinnarcirkeln, och när han inte var där fortsatte hans jobb på radiostationen. 

”Är det du som är Johan?”

Det skulle dröja ytterligare ett par år innan han kunde ägna sig åt drömyrket på heltid. Faktum är att han till och med hann utbilda sig till lärare i svenska, idrott och samhällsorienterade ämnen. 

– Jag kände väl att det där inte var något för mig, det var kul absolut, men det var inte det jag egentligen ville, säger Johan Edlund om karriären som lärare. 

En dag dök den stora möjligheten om att få leva drömmen äntligen upp, tämligen oväntat. 

Det var en V75-dag på Umåker och Johan Edlund hade precis refererat de inledande loppen när han snabbt sprang ut för att lätta på trycket. 

– Jag hade inte tid att springa över till publiksidan så jag kissade runt hörnet, då går jag runt och ska upp i tornet igen. Då kommer en gubbe i 40-45 årsåldern, han har håret på sniskan är lite svettig, har ostruken skjorta och kavaj på sig. På småländska frågar han: ”Är det du som är Johan?  Per-Ola heter jag och jobbar för Vinnare V75, det låter väldigt bra det här”. 

Per-Ola Jonasson, numera Jonas Jonasson som är känd för att ha skrivit ” Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, jobbade för produktionsbolaget OTW. 

Ett par dagar senare såg de till att Johan Edlund satt på ett möte nere i Stockholm. 

– Vi avslutade lunchen på Odenplan med att han säger: ”Vad gör du på lördag?”. 

”Kanske hade kraschat”

Den första V75-sändningen gjorde Johan Edlund som reporter på Jägersro. Efter en sommar på Radiosporten väntade sedan en tjänst på OTW, och snabbt kom det att handla om mer än trav. 

Han bodde kvar i Umeå, levde som singel och tog varje uppdrag han kunde få tag på. 

– Jag jobbade varje lördag, då gjorde OTW bara lördagssändningarna, då åkte man runt, det var Rättvik ena lördagen och Kalmar veckan därpå. Jag hade otroligt många flygningar under några år när jag fortfarande bodde kvar i Umeå och pendlade ned. När jag började göra trav 1997 på hösten så fick TV4 Sporten också upp ögonen för mig. Jag fick testkommentera en fotbollsmatch där och vips var jag inne och kommenterade tipslördags fotbollsmatcher. Jag körde även sporten under Nyhetsmorgon i något år. 

Schemat beskriver han emellanåt som galet. 

– Det blev för mycket en period så då tyckte de (cheferna på TV4-sporten) att vi skulle dra ned på antalet uppdrag, det var en bra lösning. Hade jag inte varit så ung som jag var då så kanske man hade kraschat och gått in i väggen. Nu var det bara så jäkla roligt och man ville bli bättre hela tiden och det var ganska fritt.

”Var så less på mig själv”

Efter närmare 13 år i travets tjänst kände han att det fick räcka. Brioni blev den sista elitloppsvinnaren han refererade till seger i trav-tv. 

– Jag var less på att synas hela tiden, jag var mer less på mig själv än någonting inom travet. Jag älskar fortfarande travsporten och det gjorde jag även då. Det var bara samma Johan Edlund hela tiden. Jag tror att alla blev väldigt förvånade när jag sa att det där Elitloppet skulle bli mitt sista. 

– Jag sa det några månader innan och jag vill minnas att min morsa i Umeå blev väldigt förvånad och sa: ”Hur ska du kunna försörja dig nu?”. Då sa jag att jag inte kan fortsätta, jag kommer inte vara tillräckligt bra och tillslut kommer någon, förmodligen, att säga ”nu får du sluta”. Jag var så less på mig själv och mitt sätt. Jag ångrar inte det beslutet en sekund. 

Han tog en paus och testade bland annat på att arbeta som producent för TV4-sporten, men efter ett tag längtade han tillbaka till att få kommentera på heltid. 

I dag är det framför allt hockey (SHL) och friidrott som han arbetar med.

– Jag är väldigt nöjd med min tillvaro och tacksam. Jag drivs hela tiden av att bli bättre, jag är aldrig nöjd efter en sändning, inte för att jag gräver ned, men jag vet att det alltid finns saker att putsa på. 

”Kul att göra något ihop”

Johan Edlund har tre barn, sonen Jack från ett tidigare förhållande med programledaren Jessica Almenäs, och döttrarna Elsa och Ester med sin hustru tillika TV4-kollegan Sofia Geite. Att vara en offentlig person är inget han strävat efter men oftast tycker han att det är lugnt med kändisskapet. 

– Jag tänker inte på det överhuvudtaget, är det någon onykter person som kommer fram när jag äter med familjen, då kanske det inte är så kul för barnen att se. Men kommer det fram någon som är trevlig har jag inga problem att svara på någon fråga eller ta någon bild. Nu är jag ju gift med en fru som jobbar på tv också så det kan bli lite speciellt ibland, säger han och fortsätter:

– Men vi båda har samma inställning, utan tittare skulle inte programmen sändas, allt bygger på ett intresse att kolla. Är det någon som vill fråga mig och Sofia något när vi är ute så är det bara positivt. 

Trots att han inte längre arbetar med travsporten så beskriver han sig som en ”travnörd”, han älskar att gå ”all in” under elitloppshelgen och följer travet minutiöst. Nu för tiden är det intresset det en gång började som, och för tillfället är det inte en sport som ingår i hans yrkesliv. 

Vad har du för drömmar framöver? 

– Jag vill bli bättre, det är mitt stora drivmål. Jag är supernöjd med min tillvaro. Vem vet, leda Nyhetsmorgon med frun kanske inte vore så dumt någon gång i framtiden.

Skulle du tänka dig det?

– Jag vet inte, kanske, vi har pratat lite om att det hade varit kul att göra något ihop, vi får se. Det vore i alla fall kul att jobba ihop någon gång, det har vi aldrig gjort.