Visa källa för David Cameron

{{Omdirigering|Cameron|andra personer med efternamnet Cameron|Cameron (efternamn)|personer med förnamnet Cameron|Cameron (förnamn)|std}}
{{Förväxlas|David Young Cameron}}
{{Infobox politiker
|namn               = <small>[[The Right Honourable]]</small><br>Lord Cameron av Chipping Norton<br><small>[[Privy Council|PC]]</small>
|bild               = David Cameron Official Portrait 2023 (cropped).jpg
|bildstorlek        = <!--låter mallen bestämma bildstorleken-->
|befattning        = [[Storbritanniens premiärminister]]
|tillträdde        = 11 maj 2010
|avgick            = 13 juli 2016
|ställföreträdare  = [[Nick Clegg]] (2010-2015)
|monark            = [[Elizabeth II]]
|företrädare       = [[Gordon Brown]]
|efterträdare      = [[Theresa May]]
|befattning3        = [[Storbritannien|Ledare för oppositionen]]
|tillträdde3        = 6 december 2005
|avgick3            = 11 maj 2010
|monark3            = [[Elizabeth II]]
|premiärminister3   = [[Tony Blair]]<br>[[Gordon Brown]]
|företrädare3       = [[Michael Howard (politiker)|Michael Howard]]
|efterträdare3      = [[Harriet Harman]]
|befattning4        = Ledare för [[Konservativa partiet (Storbritannien)|Konservativa partiet]]
|tillträdde4        = 6 december 2005
|avgick4            = 11 juli 2016
|monark4            = 
|premiärminister4   = 
|företrädare4       = [[Michael Howard (politiker)|Michael Howard]]
|efterträdare4      = [[Theresa May]]
|befattning2         = [[Storbritanniens utrikesminister]]
|tillträdde2         = 13 november 2023
|avgick2             = 5 juli 2024
|monark2             = [[Charles III]]
|premiärminister2    = [[Rishi Sunak]]
|företrädare2        = [[James Cleverly]]
|efterträdare2       = [[David Lammy]]
|födelsedatum       = {{Ålder|1966|10|9}}
|födelseplats       = [[London]], [[Fil:Flag of UK.svg|kantlinje|23px|Storbritanniens flagga]] [[Storbritannien]]
|födelsenamn        = 
|parti              = [[Konservativa partiet (Storbritannien)|Konservativa partiet]]
|maka               = Samantha Cameron
|residens           = 
|alma_mater         = [[Brasenose College]], [[Oxfords universitet|Oxford]]
|ministärer         = [[Regeringen Cameron I|Ministären Cameron I]]<br>[[Regeringen Cameron II|Ministären Cameron II]]
|url                = [http://www.davidcameronmp.com/ www.davidcameronmp.com]
}}
'''David William Donald Cameron, baron Cameron av Chipping Norton''', [[Privy Council|PC]], född [[9 oktober]] [[1966]] i [[London]], är en brittisk [[politiker]], som var [[Storbritanniens premiärminister]] från [[2010]] till [[2016]], ledare för det [[Konservativa partiet (Storbritannien)|Konservativa partiet]] från [[2005]] till [[2016]] samt [[Storbritanniens utrikesminister]] från [[2023]] till [[2024]].<ref name=":0">{{cite web |last=Gibbons |first=Amy |title=Cabinet reshuffle live: David Cameron named Foreign Secretary in sensational political return |url=https://www.telegraph.co.uk/politics/2023/11/13/rishi-sunak-latest-news-suella-braverman-cabinet-reshuffle/ |website=The Telegraph |date=13 November 2023 |access-date=13 November 2023}}</ref> Han var dessutom ledare för oppositionen från [[2005]] till [[2010]] samt ledamot i [[brittiska underhuset|underhuset]] för valkretsen [[:en:Witney (UK Parliament constituency)|Witney]] från [[2001]] till [[2016]].<ref>{{Webbref |url=http://www.witneyconservatives.com/person/david-cameron-mp-witney-constituency |titel=David Cameron - Witney Conservatives |datum=6 maj 2010 |verk=Witney Conservatives |utgivare=Witney Conservatives |hämtdatum=22 december 2011 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20111224130836/http://www.witneyconservatives.com/person/david-cameron-mp-witney-constituency |arkivdatum=24 december 2011 }}</ref> Han har identifierat sig själv som "[[One-nation conservatism|one-nation konservativ]]" och har förknippats med både [[ekonomisk liberalism|ekonomiskt liberala]] och [[socialliberal|socialliberala]] ställningstaganden.

Cameron föddes i [[London]] i en familj av den övre medelklassen och utbildades vid Heatherdown School och [[Eton College]] och inledde därefter högre studier vid [[Brasenose College, Oxford]]. Från 1988 till 1993 arbetade han på den konservativa forskningsavdelningen och assisterade senare den konservative premiärministern [[John Major]]. Han lämnade politiken för att arbeta för [[Carlton Communications]] under 1994. Han invaldes som parlamentsledamot 2001 och tjänstgjorde i oppositionens [[Skuggregering|skuggkabinett]] under den konservative ledaren [[Michael Howard (politiker)|Michael Howard]] och efterträdde Howard som ledare för [[Konservativa partiet (Storbritannien)|Konservativa partiet]] 2005. Cameron omformade det Konservativa partiet, intog en alltmer socialliberal hållning och introducerade en så kallad "[[:en:Conservative A-List|A-lista]]" för att öka antalet kvinnliga och konservativa parlamentsledamöter från [[etnicitet|etniska minoriteter]].

Efter [[Parlamentsvalet i Storbritannien 2010|parlamentsvalet 2010]] ledde intensiva förhandlingar till att Cameron blev premiärminister för en koalitionsregering med [[Liberaldemokraterna]].<ref name="Telegraph11May2009YoungestPM"/><ref name="bbc51490893">{{cite news |url=https://www.bbc.co.uk/news/business-51490893 |title=Rishi Sunak: The wealthy millennial who rocketed to power |access-date=25 October 2022 |work=[[BBC News]] |date=25 October 2022 |archive-date=13 February 2020 |archive-url=https://web.archive.org/web/20200213142047/https://www.bbc.co.uk/news/business-51490893 |url-status=live }}</ref> Hans ämbetsperiod präglades av de pågående effekterna av den [[Finanskrisen 2007–2008|globala finanskrisen]]; dessa innebar ett stort underskott i statsfinanserna som hans regering försökte minska genom [[:en:United Kingdom government austerity programme|åtstramningsåtgärder]]. Hans regering genomförde storskaliga förändringar inom sjukvård och välfärd, stramade åt invandringspolitiken<ref>{{cite news |url=https://www.independent.co.uk/news/uk/politics/david-cameron-sticks-to-his-guns-on-immigration-reduction-pledge-even-while-numbers-rise-9420749.html |title=David Cameron sticks to his guns on immigration reduction pledge even while numbers rise |last=Morris |first=Nigel |newspaper=[[The Independent]] |publisher=Independent Print Ltd. |location=London |date=22 May 2014 |access-date=5 July 2014 |archive-date=25 August 2017 |archive-url=https://web.archive.org/web/20170825233824/http://www.independent.co.uk/news/uk/politics/david-cameron-sticks-to-his-guns-on-immigration-reduction-pledge-even-while-numbers-rise-9420749.html |url-status=live }}</ref> och reformerade utbildningsväsendet. Regeringen ansvarade för de [[Olympiska sommarspelen 2012|olympiska spelen i London 2012]]. Camerons regering privatiserade också [[Royal Mail]] samt legaliserade [[samkönade äktenskap]] i [[England]] och [[Wales]].

Internationellt ingrep Camerons regering [[Operation Ellamy|militärt]] i det första [[libyska inbördeskriget]] och beordrade bombningar av [[Islamiska staten]]. På hemmaplan genomförde hans regering [[:en:2011 United Kingdom Alternative Vote referendum|folkomröstningen om röstningsreformen 2011]] och [[folkomröstningen om skotsk självständighet 2014]], vilka båda föll i linje med Camerons egna ståndpunkter. När hans parti oväntat säkrade en majoritet i [[Parlamentsvalet i Storbritannien 2015|parlamentsvalet 2015]] fortsatte han som premiärminister i en enpartiregering. För att uppfylla ett av vallöftena genomförde Cameron en [[Folkomröstningen om EU-medlemskap i Storbritannien 2016|folkomröstning om Storbritanniens fortsatta medlemskap i EU 2016]]. Han stödde kampanjen [[:en:Britain Stronger in Europe|Britain Stronger in Europe]] för att Storbritannien skulle stanna i EU. Cameron avgick som premiärminister efter det att folkomröstningen resulterat i att Storbritannien skulle lämna EU<ref name="bbc36615028">{{cite news |url=https://www.bbc.com/news/uk-politics-36615028 |title=EU referendum: UK votes to leave in historic referendum |access-date=24 June 2016 |work=[[BBC News]] |date=24 June 2016 |archive-date=24 July 2019 |archive-url=https://web.archive.org/web/20190724232549/https://www.bbc.com/news/uk-politics-36615028 |url-status=live }}</ref> och efterträddes av [[Theresa May]].<ref name="bbc36615028"/><ref name="The Guardian 2016-06-24">{{cite news |last1=Stewart |first1=Heather |last2=Mason |first2=Rowena |last3=Syal |first3=Rajeev |url=https://www.theguardian.com/politics/2016/jun/24/david-cameron-resigns-after-uk-votes-to-leave-european-union |title=David Cameron resigns after UK votes to leave European Union |work=[[The Guardian]] |location=London |date=24 June 2016 |quote=PM announces resignation following victory for leave supporters after divisive referendum campaign |access-date=11 December 2016 |archive-date=10 March 2017 |archive-url=https://web.archive.org/web/20170310080607/https://www.theguardian.com/politics/2016/jun/24/david-cameron-resigns-after-uk-votes-to-leave-european-union |url-status=live }}</ref>

Efter sin ämbetsperiod lämnade Cameron sin plats i underhuset i oktober 2016 och var president för [[:en:Alzheimer's Research UK|Alzheimers Research UK]] från 2017 till 2023.<ref>{{cite news |title=David Cameron: I saw a world of darkness getting bigger and bigger |url=https://amp.ft.com/content/7e16fd9e-d673-11e7-8c9a-d9c0a5c8d5c9 |website=Financial Times |date=December 2017 |access-date=15 October 2021 |archive-date=24 October 2021 |archive-url=https://web.archive.org/web/20211024171154/https://amp.ft.com/content/7e16fd9e-d673-11e7-8c9a-d9c0a5c8d5c9 |url-status=live }}</ref> Under en regeringsombildning i november 2023 utnämndes Cameron till utrikesminister<ref>{{cite web |last=Gibbons |first=Amy |title=Cabinet reshuffle live: David Cameron named Foreign Secretary in sensational political return |url=https://www.telegraph.co.uk/politics/2023/11/13/rishi-sunak-latest-news-suella-braverman-cabinet-reshuffle/ |website=The Telegraph |date=13 November 2023 |access-date=13 November 2023 |archive-date=6 January 2024 |archive-url=https://web.archive.org/web/20240106202456/https://www.telegraph.co.uk/politics/2023/11/13/rishi-sunak-latest-news-suella-braverman-cabinet-reshuffle/ |url-status=live }}</ref> av den konservativa premiärministern [[Rishi Sunak]] och tilldelades en [[pärsvärdighet]] som "Baron Cameron av Chipping Norton", vilket gör att han nu sitter i [[brittiska överhuset|överhuset]] på livstid.

Cameron har fått beröm för att ha hjälpt till att modernisera det Konservativa partiet och för att ha minskat Storbritanniens ärvda nationella underskott som premiärminister. Han har dock fått kraftig kritik för folkomröstningen om medlemskapet i EU<ref>{{Cite web |title=2016 UK EU membership referendum |url=https://navigator.health.org.uk/theme/2016-uk-eu-membership-referendum |access-date=21 November 2023 |website=Policy Navigator |language=en |archive-date=21 November 2023 |archive-url=https://web.archive.org/web/20231121211536/https://navigator.health.org.uk/theme/2016-uk-eu-membership-referendum |url-status=live }}</ref>, vilket i slutändan ledde till att [[Brexit|Storbritannien lämnade EU 2020]] och till att han avgick som premiärminister. Dessa händelser ledde till en långvarig period av politisk instabilitet under resten av decenniet.<ref name="ns12sep">{{cite news |last=Skidelsky |first=Robert |author-link=Robert Skidelsky |title=Cameron's great fault was mental idleness and today's crisis is a direct consequence of his carelessness |url=https://www.newstatesman.com/politics/uk/2019/09/cameron-s-great-fault-was-mental-idleness-and-today-s-crisis-direct-consequence |access-date=30 November 2019 |work=[[New Statesman]] |date=12 September 2019 |archive-date=12 December 2019 |archive-url=https://web.archive.org/web/20191212040534/https://www.newstatesman.com/politics/uk/2019/09/cameron-s-great-fault-was-mental-idleness-and-today-s-crisis-direct-consequence |url-status=live }}</ref><ref name=":4">{{cite news |last1=Kershaw |first1=Ian |last2=Seldon |first2=Anthony |last3=Todd |first3=Selina |last4=Adi |first4=Hakim |last5=Gardiner |first5=Juliet |last6=Bogdanor |first6=Vernon |title=David Cameron's legacy: the historians' verdict |url=https://www.theguardian.com/politics/2016/jul/15/david-camerons-legacy-the-historians-verdict |access-date=30 November 2019 |work=[[The Guardian]] |location=London |date=15 July 2016 |archive-date=9 August 2019 |archive-url=https://web.archive.org/web/20190809004406/https://www.theguardian.com/politics/2016/jul/15/david-camerons-legacy-the-historians-verdict |url-status=live }}</ref><ref>{{cite news |last=Norman |first=Matthew |title=What made Cameron the worst Prime Minister in living history |url=https://www.independent.co.uk/voices/david-cameron-step-down-mp-worst-prime-minister-in-living-history-legacy-theresa-may-tony-blair-a7248326.html |access-date=30 November 2019 |work=[[The Independent]] |publisher=Independent Print Ltd. |location=London |date=13 September 2016 |archive-date=4 January 2020 |archive-url=https://web.archive.org/web/20200104160728/https://www.independent.co.uk/voices/david-cameron-step-down-mp-worst-prime-minister-in-living-history-legacy-theresa-may-tony-blair-a7248326.html |url-status=live }}</ref>

== Bakgrund ==
Den, med hans egna ord, ”skamligt privilegierade” David Cameron är uppvuxen i [[Peasemore (ort)|Peasemore]] nära [[Newbury]] i [[Berkshire]] och har studerat vid elitskolan [[Eton College]] och vid [[Oxfords universitet]], där han tog examen i [[filosofi]], [[politik]] och [[nationalekonomi]] [[1988]]. Han är därmed den förste brittiske premiärminister som utbildats vid Eton sedan sir [[Alec Douglas-Home]], som var Storbritanniens premiärminister från 1963 till 1964.

Cameron är gift med Samantha Sheffield (född 1971) och har tre barn, födda [[2004]], [[2006]] och [[2010]]. Paret Cameron hade även en son född 2002 som avled 2009 till följd av medfödda komplikationer.

== Tidig politisk karriär ==
Efter examen arbetade Cameron för Tories utredningsavdelning mellan september 1988 och 1993.<ref>[http://www.dailymail.co.uk/news/article-1278552/Cameron-Minors-schooldays-How-extraordinary-life-exclusive-prep-school-helped-shape-PM.html Cameron Minor's schooldays: How his extraordinary life at his exclusive prep school helped shape our PM]</ref> En artikel om Cameron i [[The Mail on Sunday]] den 18 mars 2007 rapporterade att samma dag han skulle gå på anställningsintervju på Conservative Central Office, mottogs där ett telefonsamtal från [[Buckingham Palace]]. Mannen i telefonen skall ha sagt: "Jag förstår att du snart ska träffa David Cameron. Jag har försökt allt jag kan för att avråda honom från att slösa sin tid på politik men jag har misslyckats. Jag ringer för att berätta att du är på väg att möta en verkligt anmärkningsvärd ung man."<ref name="many faces">{{Citation|url=http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/news/news.html?in_article_id=442913&in_page_id=1770|author=Francis Elliott and James Hanning |title=The many faces of Mr. Cameron |work=[[The Mail on Sunday]] |date=18 mars 2007 |accessdate=4 september 2007 | location=London}}</ref>

År 1991 blev Cameron utstationerad till [[Downing Street]] för att arbeta med briefing åt [[John Major]]. Han fick ansvaret att briefa Major inför dennes presskonferenser under 1992 års parlamentsval.<ref name="1992 election">Nicholas Wood, "New aide for Prime Minister", ''The Times'', 13 mars 1992.</ref> Cameron ansvarade för ekonomisk politik i partiets valkampanj, och det var under det arbetet som Cameron för första gången arbetade i nära samarbete med [[Steve Hilton]], som senare skulle bli chef för strategi under hans partiledarskap.<ref name="Meets Hilton">Nicholas Wood, "Strain starts to show on Major's round the clock 'brat pack'", ''The Times'', 23 mars 1992.</ref> De Konservativa partiets oväntade framgång i valet 1992 fick Cameron att slå tillbaka mot äldre partimedlemmar som hade kritiserat honom och hans kollegor. Cameron menade att "vad än folk säger om oss, så gjorde vi en bra kampanj" och att han och hans kollegor lyssnat på partiets kampanjarbetare på gräsrotsnivå i stället för på tidningarna.

Efter valet 1992 blev Cameron särskild rådgivare till [[Storbritanniens finansminister|finansminister]] [[Norman Lamont]] och därefter hos [[Storbritanniens inrikesminister|inrikesminister]] [[Michael Howard (politiker)|Michael Howard]], innan han 1994 lämnade regeringskansliet för att arbeta för medieföretaget [[Carlton Communications]].

== Parlamentsledamot och partiledare ==
Cameron ställde upp i [[parlamentsvalet i Storbritannien 1997|parlamentsvalet 1997]] som kandidat i valkretsen [[Stafford]], som dittills representerats av Tories, men förlorade till [[Labour]], vilket var ett resultat som följde de nationella valvindarna. I [[parlamentsvalet i Storbritannien 2001|parlamentsvalet 2001]] var han kandidat i [[Witney]], en säker valkrets för de konservativa, och blev invald i underhuset.

Han befordrades 2003 till att ingå i Tories [[skuggregering]] och steg snabbt till att bli chef för politisk samordning under [[Parlamentsvalet i Storbritannien 2005|parlamentsvalet 2005]]. Efter valet blev han partiets talesman i utbildningsfrågor. 

Cameron valdes i slutet av 2005 till det konservativa partiets ledare. Partiets parlamentsgrupp röstade fram honom och den äldre och EU-skeptiske [[David Davis]] som de två slutkandidaterna, och i den efterföljande medlemsomröstningen fick Cameron 68 procent av rösterna. Camerons tal till partikongressen tidigare under hösten ansågs ha varit en succé och starkt ha bidragit till att han fick medlemmarnas förtroende.<ref>{{Tidningsref |författare=Tempest, Matthew |rubrik=Tories crown Cameron their new leader |url=https://www.theguardian.com/politics/2005/dec/06/toryleadership2005.conservatives2 |tidning=The Guardian |datum=2005-12-06 |hämtdatum=2023-08-04 |språk=en}}</ref>

Under sin partiledarperiod styrde han partiet åt mitten, i synnerhet i sociala frågor, vilket ledde till stora framgångar i flera opinionsmätningar. Han ledde senare partiet till valframgång i [[Parlamentsvalet i Storbritannien 2010|underhusvalet]] den 6 maj 2010, då det för första gången sedan 1992 blev Storbritanniens största parti i allmänna val. Dock fick Tories inte egen majoritet i underhuset, varför samtal med [[Liberaldemokraterna]] om en möjlig [[koalitionsregering]] inleddes dagen efter valet.<ref>[http://www.dn.se/nyheter/varlden/cameron-vill-regera-med-liberaldemokraterna Cameron vill regera med Liberaldemokraterna], [[Dagens Nyheter]] 7 maj 2010</ref> Den 11 maj 2010 meddelade Cameron att han avsåg att bilda en koalitionsregering med Liberaldemokraterna, vars partiledare [[Nick Clegg]] skulle bli vice premiärminister. Vid 43 års ålder blev Cameron Storbritanniens yngste premiärminister sedan [[Lord Liverpool]] år 1812 och hans regering med Liberaldemokraterna blev den första koalitionsregeringen i Storbritannien sedan andra världskriget.

== Premiärminister ==
[[File:Clegg Victory for the Gurkhas.jpg|right|thumb|200px|Cameron tillsammans med [[Storbritanniens biträdande premiärminister|biträdande premiärministern]] [[Nick Clegg]] och [[Storbritanniens energiminister|energiministern]] [[Chris Huhne]].]]

Den [[11 maj]] [[2010]] avgick [[Gordon Brown]] som [[Storbritanniens premiärminister]] och [[Drottning Elizabeth II]] bjöd då in Cameron till att bilda regering.<ref name=BBCNewPM>{{Tidningsref |url = http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/election_2010/8675265.stm |titel = David Cameron is UK's new prime minister |datum = 11 maj 2010 |tidning = BBC News |hämtdatum = 11 maj 2010}}</ref> Vid en ålder av 43 år blev Cameron den yngsta premiärministern sedan [[Robert Jenkinson, 2:e earl av Liverpool|earlen av Liverpool]] 198 år tidigare.<ref name=Telegraph11May2009YoungestPM>{{Tidningsref |url = http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/politics/david-cameron/7712545/David-Cameron-becomes-youngest-Prime-Minister-in-almost-200-years.html |titel = David Cameron becomes youngest Prime Minister in almost 200 years |datum = 11 maj 2010 |tidning = Daily Telegraph |hämtdatum = 11 maj 2010 |utgivningsort = London |förnamn = Andrew |författare = Hough |arkivurl = https://web.archive.org/web/20100513031801/http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/politics/david-cameron/7712545/David-Cameron-becomes-youngest-Prime-Minister-in-almost-200-years.html |arkivdatum = 13 maj 2010 }}</ref> I sitt första tal utanför [[10 Downing Street]] offentliggjorde han sina planer på att bilda en regering tillsammans med [[Liberaldemokraterna]], den första [[koalitionsregering]]en sedan [[andra världskriget]].

Cameron betonade vikten av att "skjuta partiernas skillnader åt sidan och arbeta hårt för nationens bästa."<ref name=Telegraph11May2009YoungestPM/> Strax därpå utnämndes [[Nick Clegg]], ledaren för [[Liberaldemokraterna]], till landets [[Storbritanniens biträdande premiärminister|biträdande premiärminister]].<ref name=BBCNewPM/> Tillsammans kontrollerade partierna 363 av 650 mandat i [[brittiska underhuset|underhuset]].<ref>[http://www.nytimes.com/2010/05/13/world/europe/13britain.html?hp Britain’s Improbable New Leaders Promise Big Changes] New York Times, 12 maj 2010</ref>

Den 5 februari 2011 kritiserade Cameron misslyckandet med "multikulturalism" i ett tal som handlade om radikalisering och orsakerna till terrorism.<ref>{{Tidningsref |titel = State multiculturalism has failed, says David Cameron |författare =  |url = http://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-12371994 |tidning = [[BBC News]] |datum = 5 februari 2011 |hämtdatum = 5 februari 2011}}</ref>

2013 var Cameron med om att driva igenom en lag som tillät [[samkönade äktenskap]].<ref>[http://www.pinknews.co.uk/2012/05/02/david-cameron-the-time-has-come-for-gay-couples-to-marry/ The time has come for gay couples to marry] retrieved 9 maj 2012</ref><ref>{{Webbref |url=https://www.gov.uk/government/news/same-sex-marriage-prime-ministers-statement |titel=Same sex marriage: Prime Minister's statement |hämtdatum=2023-04-10 |datum=2013-07-18 |utgivare=Prime Minister's Office |språk=en}}</ref>

Inför [[parlamentsvalet i Storbritannien 2015|valet 2015]] förklarade Cameron att han var villig att sitta som premiärminister hela mandatperioden 2015–2020 men inte längre än så.<ref>{{webbref |url=https://www.bbc.com/news/uk-politics-32022484 |titel=David Cameron 'won't serve third term' if re-elected |arkivurl= |arkivdatum= |datum=24 mars 2015 |utgivare=BBC |språk=engelska}}</ref> Valet den 7 maj 2015 blev en stor framgång för Cameron som omvaldes. Torypartiet fick egen majoritet med 330 av 650 mandat och Cameron bildade en enpartiregering.

=== Brexit och Camerons avgång===
Ett av Torypartiets löften i valkampanjen 2015 var att det skulle hållas en [[Folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU|folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU]]. Inför den förhandlade Cameron och hans regering fram nya och enligt hans uppfattning mer förmånliga villkor för Storbritanniens EU-medlemskap.<ref>{{Tidningsref |författare=Sjögren, Per-Anders & Albrechtsen, Rikke |rubrik=Första steget avklarat för Cameron |url=https://www.altinget.se/artikel/forsta-steget-avklarat-for-cameron|tidning=[[Altinget.se]] |datum=2016-02-22 |hämtdatum=2023-04-10}}</ref> Avtalet, som tecknades i februari 2016, blev utgångspunkt för folkomröstningen som hölls den 23 juni 2016. Alternativen i folkomröstningen blev kända som [[Brexit]], för att lämna EU, och [[Remain]], för att vara kvar i unionen med de omförhandlade villkoren. Cameron kampanjade för Remain-alternativet. Resultatet blev omkring 52 % för Brexit och omkring 48 % för Remain.

Dagen efter folkomröstningen meddelade Cameron att han skulle avgå som premiärminister vid partikongressen i oktober samma år. Ett partiledarval utlystes till den 9 september, men redan den 11 juli när det stod klart att enbart [[Theresa May]] återstod som kandidat till posten utropades hon som ny partiledare.<ref>{{Webbref|titel=Theresa May efterträder David Cameron|url=https://www.aftonbladet.se/a/l1eXOG|verk=Aftonbladet|hämtdatum=|språk=sv|datum=2016-07-11|utgivare=}}</ref> Den 13 juli lämnade David Cameron in sin avskedsansökan till drottningen för att bana väg för May, som tillträdde som ny premiärminister samma dag. Cameron satt kvar i underhuset till 12 september när han lämnade sin plats i parlamentet med omedelbar verkan.<ref>{{Webbref|titel=Cameron lämnar parlamentet - Nyheter (Ekot)|url=https://sverigesradio.se/artikel/6515430|verk=sverigesradio.se|hämtdatum=|språk=sv|förnamn=|efternamn=|datum=2016-09-12|utgivare=}}</ref>

== Senare karriär ==
År 2023 återkom Cameron till politiken när premiärminister [[Rishi Sunak]] utsåg honom till [[Storbritanniens utrikesminister]].<ref name=":0" /><ref>{{Tidningsref|rubrik=David Cameron blir ny utrikesminister i Storbritannien|url=https://www.svt.se/nyheter/utrikes/storbritanniens-inrikesminister-far-sparken--o1t6ji|tidning=SVT Nyheter|datum=2023-11-13|hämtdatum=2023-12-10|språk=sv|författare=Sara Schwartz Wiman}}</ref> Kort därefter adlades han även till [[Life peer|livstidspär]] som ''baron Cameron av [[Chipping Norton]]'' och tog plats i [[Brittiska överhuset|överhuset]].<ref>{{Webbref|titel=Page 23554 {{!}} Issue 64237, 22 November 2023 {{!}} London Gazette {{!}} The Gazette|url=https://www.thegazette.co.uk/London/issue/64237/page/23554|verk=www.thegazette.co.uk|hämtdatum=2023-12-10}}</ref><ref>{{Webbref|url=https://hansard.parliament.uk/lords/2023-11-20/debates/E466D82E-67CB-4AE0-8635-5F531D9EC874/IntroductionLordCameronOfChippingNorton|titel=Introduction: Lord Cameron of Chipping Norton|hämtdatum=2023-12-10|datum=20 november 2023|utgivare=[[Storbritanniens parlament]]|verk=Hansard}}</ref>

== Politik och åsikter ==
Cameron har beskrivit sig själv som "modern [[Medkännande konservatism|medkännande konservativ]]" och har talat om ett behov av en ny typ av politik samt att han var trött på "[[Punch and Judy]]-politiken" i [[Storbritanniens parlament|Westminster]].<ref>[[Jonathan Freedland]], [http://www.guardian.co.uk/comment/story/0,,1660457,00.html "Enough of this love-in: Bush was a compassionate conservative too"], ''Guardian Unlimited'', 7 december 2005. Retrieved 6 november 2006.</ref> Han har förklarat att han verkligen är ett stort fan av Margaret Thatcher men att han är osäker på om det gör honom till en [[Thatcherism|thatcherit]].<ref name="new identity">[http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/4446864.stm "Cameron: Tories need new identity"], ''BBC News Online'', 17 november 2005. Retrieved 6 november 2006.</ref> Han säger sig också vara "[[liberalkonservativ]]" och "inte en djupt ideologisk person."<ref name="Rawnsley">Andrew Rawnsley, [http://observer.guardian.co.uk/focus/story/0,,1669957,00.html "'I'm not a deeply ideological person. I'm a practical one'"], ''Guardian Unlimited'', 18 december 2005. Retrieved 6 november 2006.</ref> Som ledare för oppositionen uppgav Cameron att han inte hade för avsikt att motsätta sig regeringen som en självklarhet och att de konservativa skulle ge sitt stöd på områden där man gjort upp avtal. Han har uppmanat politiker att koncentrera sig mer på att förbättra människors lycka och allmänna välbefinnande, istället för att enbart fokusera på ekonomins storlek.<ref>[http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/5003314.stm "Make people happier, says Cameron"], ''BBC News Online'', 22 maj 2006. Retrieved 6 november 2006.</ref> Det har förekommit uppgifter om att han under en middag med journalister beskrivit sig själv som "arvtagare till Blair".<ref>Andrew Pierce [http://www.timesonline.co.uk/article/0,,17129-1811591,00.html "Horror as Cameron brandishes the B word"] {{Wayback|url=http://www.timesonline.co.uk/article/0,,17129-1811591,00.html |date=20060109185617 }}, ''The Times Online'', 5 oktober 2005. Retrieved 25 november 2006.</ref> Han anser att [[integrationspolitik|integration]] är en av de viktigaste politiska frågorna, och att människor inte kan tvingas till att känna sig brittiska, utan att det brittiska samhället behöver ge inspiration till det.<ref>{{Tidningsref |url = http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2007/may/13/comment.communities |titel = David Cameron: What I learnt from my stay with a Muslim family |tidning = Guardian |datum = 13 maj 2007 |hämtdatum = 13 april 2010 |utgivningsort = London}}</ref>

[[Daniel Finkelstein]] har sagt att tiden fram tills att Cameron valdes till ledare för det Konservativa partiet gick åt till "en liten grupp av oss (mig själv, David Cameron, [[George Osborne]], [[Michael Gove]], [[Nick Boles]] och [[Nick Herbert]] tror jag, en gång eller två gånger) brukade mötas för att byta politiska åsikter, äta pizza, och diskutera framtiden för det Konservativa partiet".<ref>{{Webbref |efternamn=Finkelstein |förnamn=Daniel |url=http://timesonline.typepad.com/comment/2010/02/the-departure-of-james-purnell-is-a-disaster-for-the-centre-left-because-he-really-matterd--before-the-2005-general-electio.html |titel=Why Purnell mattered |utgivare=Times Online |datum=19 februari 2010 |hämtdatum=13 april 2010 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20100326042015/http://timesonline.typepad.com/comment/2010/02/the-departure-of-james-purnell-is-a-disaster-for-the-centre-left-because-he-really-matterd--before-the-2005-general-electio.html |arkivdatum=26 mars 2010 }}</ref>

Cameron medverkade till en bok om honom av journalisten [[Dylan Jones]], genom att ge honom intervjuer och låta honom vara med på interna möten. Boken, ''Cameron on Cameron'', utkom 2008.<ref>{{Webbref |url=https://www.prospectmagazine.co.uk/culture/52668/the-audacity-of-dave |titel=The audacity of Dave |författare=Oborne, Peter |verk=Prospect Magazine |datum=20 december 2008 |hämtdatum=13 april 2010 |språk=en}}</ref>

=== Parlamentarisk röstning ===
Under november 2001 röstade Cameron för att ändra lagstiftningen för att kunna tillåta att människor som är fängslade på en polisstation att ge fingeravtryck för att vid utredning om terrorism kunna finnas till hand som identifikation.<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 26 Nov 2001 (pt 30) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200102/cmhansrd/vo011126/debtext/11126-30.htm#11126-30_div82 |accessdate=20 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20071123131449/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200102/cmhansrd/vo011126/debtext/11126-30.htm#11126-30_div82 |archivedate=23 november 2007 |deadurl=yes }}</ref> I mars 2002 röstade han mot förbudet om jakt på vilda däggdjur med hundar.<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 18 Mar 2002 (pt 40) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200102/cmhansrd/vo020318/debtext/20318-40.htm#20318-40_div199 |accessdate=20 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20070523034243/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200102/cmhansrd/vo020318/debtext/20318-40.htm#20318-40_div199 |archivedate=23 maj 2007 |deadurl=yes }}</ref> I april 2003 röstade han mot införandet av förbud mot rökning på restauranger.<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 14 Apr 2003 (pt 15) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo030414/debtext/30414-15.htm#30414-15_div162 |accessdate=20 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20070630224840/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo030414/debtext/30414-15.htm#30414-15_div162 |archivedate=30 juni 2007 |deadurl=yes }}</ref> I juni 2003 röstade han mot [[NHS Foundation Trusts]].<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 8 Jul 2003 (pt 27) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo030708/debtext/30708-27.htm#30708-27_div280 |accessdate=20 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20071123131459/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo030708/debtext/30708-27.htm#30708-27_div280 |archivedate=23 november 2007 |deadurl=yes }}</ref>

I mars 2003 stödde han regeringens förslag om att använda "alla nödvändiga medel för att säkerställa nedrustning av Iraks [[massförstörelsevapen]]".<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 18 Mar 2003 (pt 48) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo030318/debtext/30318-48.htm#30318-48_div118 |accessdate=20 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20070821064145/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo030318/debtext/30318-48.htm#30318-48_div118 |archivedate=21 augusti 2007 |deadurl=yes }}</ref> I oktober 2003 röstade han dock för att inrätta en rättslig utredning av [[Irakkriget]].<ref>{{Citation | title=House of Commons Hansard Debates for 22 Oct 2003 (pt 33) | url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200203/cmhansrd/vo031022/debtext/31022-33.htm#31022-33_div335 | accessdate= 20 september 2007}}</ref> I oktober 2004 röstade han ja till en lag om [[registrerat partnerskap]] för homosexuella.<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 12 Oct 2004 (pt 34) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200304/cmhansrd/vo041012/debtext/41012-34.htm#41012-34_div256 |accessdate=17 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20070630192558/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200304/cmhansrd/vo041012/debtext/41012-34.htm#41012-34_div256 |archivedate=30 juni 2007 |deadurl=yes }}</ref> I februari 2005 röstade han för att ändra texten i förebyggande av terrorism från "Utrikesdepartementet kan genomföra en kontroll av en individ" till "Ministern kan vända sig till domstol för en kontroll för..."<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 28 Feb 2005 (pt 40) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200405/cmhansrd/vo050228/debtext/50228-40.htm#50228-40_div101 |accessdate=19 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20070826160700/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200405/cmhansrd/vo050228/debtext/50228-40.htm#50228-40_div101 |archivedate=26 augusti 2007 |deadurl=yes }}</ref> I oktober 2005 röstade han mot identitetskortsförslaget.<ref>{{Citation|title=House of Commons Hansard Debates for 18 Oct 2005 (pt 35) |url=http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200506/cmhansrd/vo051018/debtext/51018-35.htm#51018-35_div60 |accessdate=20 september 2007 |archiveurl=https://web.archive.org/web/20071123131539/http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200506/cmhansrd/vo051018/debtext/51018-35.htm#51018-35_div60 |archivedate=23 november 2007 |deadurl=yes }}</ref>

== Källor ==
<references/>

{{successionsbox
|föregångare=[[Michael Howard (politiker)|Michael Howard]]|titel=[[Konservativa partiet (Storbritannien)|Konservativa partiets partiledare]]|år=2005–2016|efterträdare=[[Theresa May]]
|föregångare2=[[Gordon Brown]]|titel2=[[Storbritanniens premiärminister]]|år2=2010–2016|efterträdare2=[[Theresa May]]
|föregångare3=[[James Cleverly]]|titel3=[[Storbritanniens utrikesminister]]|år3=2023–2024|efterträdare3=[[David Lammy]]
}}

== Externa länkar ==
{{commonscatbox}}
* [https://web.archive.org/web/20060424055309/http://www.davidcameronmp.com/ Officiell webbplats]

{{Storbritanniens premiärministrar}}
{{auktoritetsdata}}
{{STANDARDSORTERING:Cameron, David}}

[[Kategori:Brittiska parlamentsledamöter]]
[[Kategori:Partiledare för Konservativa partiet (Storbritannien)]]
[[Kategori:Födda 1966]]
[[Kategori:Levande personer]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Storbritanniens premiärministrar]]
[[Kategori:Politiker från London]]
[[Kategori:Brittiska politiker under 1900-talet]]
[[Kategori:Brittiska politiker under 2000-talet]]
[[Kategori:Alumner från Brasenose College, Oxford]]
[[Kategori:Liberalkonservatism]]