Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1980: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Nuvarande version från 4 augusti 2023 kl. 12.18

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1980 räknas som den 40:e Nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 1980 i Wiens Musikverein. Det var den 22:a nyårskonserten vars 2:a del sändes på TV via Eurovision.

1980 blev Lorin Maazel den första icke-österrikiske dirigenten för nyårskonserten. Willi Boskovsky skulle traditionsenligt ha dirigerat men drabbades den 30 januari 1979 av ett slaganfall som delvis förlamade hans högra kroppshalva. Under sommaren lyckades han trots åkomman dirigera de förinspelade balettinslagen men i oktober hade han inte tillfrisknat så han var tvungen att avgå från sin post. Wienerfilharmonikerna beslöt att engagera Mazel, som vid tillfället var tillförordnad chef för Wiener Staatsoper, att fullfölja konserten.^[1]

Utnämningen av Lorin Maazel, som inte var österrikare, till chef för Wiener Staatsoper och dirigent för nyårskonserten motsattes starkt av vissa konservativa och antisemiter i Österrike. Under framförandet av ouvertyren till Orfeus i underjorden spred motståndarna fördömande flygblad av Maazel från andra våningen i Musikverein. Det hängde också samman med det faktum att Offenbachs verk framfördes för första gången vid nyårskonserten, och att både Maazel och Offenbach var av judisk härkomst.^[2]

Historia

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 35:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som Josef Krips introducerade denna titel, som behölls 1947 och därefter. Dessutom var det den 41:a Årsskifteskonserten, då det vid årsskiftet 1939/40 gavs en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939.

Konserten präglades av tre egendomligheter, om vilka varken de närvarande, åskådarna eller lyssnarna informerades:

Efter att Willy Boskovsky av hälsoskäl var tvungen att ställa in dirigeringen av nyårskonserten 1980, överlämnade Wienerfilharmonikerna efter långa diskussioner dirigentskapet till Lorin Maazel med kort varsel.^[3] Ingen tacksam uppskattning skänktes till Boskovsky under konserten, inte heller gavs det någon förklaring till dirigentbytet i konserten eller dess TV-sända 2:a del.^[4] För själva konserten kunde Maazel bara ta över och utföra Boskovsys koncept och förberedande arbete, hans egna tolkningar var på grund av den kortsiktiga övertagandet inte möjliga att genomföras.
Likväl hade Willi Boskovsky dirigerat de preliminära inspelningarna av balettinslagen med Wienerfilharmonikerna, vilka hade spelats in i början av sommaren. Noga räknat hade nyårskonserten två dirigenter, Willi Boskovsky för de preliminära inspelningarna av balettsändningarna och Lorin Maazel för direktsändningen – som den enda av alla nyårskonserter hittills har denna konsert haft två dirigenter i TV-sändningen.^[5]
Särskilt kritiskt var det faktum att TV-producenten Hermann Lanske under en repetition för konserten den 28 december 1979 kollapsade och blev medvetslös. Han avled i ambulansen som skulle ta honom till en intensivvårdsavdelning. Hans permanenta assistent under sändningens sista, Claus Viller, tog över bildregin med kort varsel.^[5]

Medlemmar ur baletten i Wiener Staatsoper dansade till valsen Aquarellen av Josef Strauss och valsen Morgenblätter av Johann Strauss den yngre i koreografi av Gerlinde Dill.^[6]

Program

1:a delen

Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Die Fledermaus
Josef Strauss: Sphärenklänge, Vals, op. 235
Johann Strauss den yngre: Neue Pizzicato-Polka, op. 449
Johann Strauss den yngre: Perpetuum mobile, Musikalischer Scherz, op. 257
Johann Strauss den yngre: Wiener Blut, Vals, op. 354

2:a delen

Jacques Offenbach: Ouvertyr till Opéra bouffe Orfeus i underjorden^*
Johann Strauss den yngre: Morgenblätter, Vals, op. 279
Johann Strauss den yngre: Fata morgana, Polka mazur, op. 330
Johann Strauss den yngre: Banditen-Galopp, op. 378
Johann Strauss den yngre: Klänge der Heimat, Csárdás ur operetten Die Fledermaus, o. op.
Johann Strauss den yngre: Kaiser-Franz-Joseph-I.-Rettungs-Jubel-Marsch, op. 126^*
Josef Strauss: Aquarellen, Walzer, op. 258
Josef Strauss: Eingesendet, Polka schnell, op. 240

Extranummer

Carl Michael Ziehrer: Loslassen, Polka schnell, op. 386^*
Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau, Vals, op. 314
Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.^[7]
De verk markerade med ^* stod för första gången på programmet till en nyårskonsert.^[8]

Weblänkar

Programmet till nyårskonserten 1980 på wienerphilharmoniker.at

Litteratur

Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 170.
^ översättning av japansk wikipediasida.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert – Tradition und Geschichte på wienerphilharmoniker.at.
^ Nachschau in der Fernsehaufzeichnung von 1980.
^ [a b] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, ISBN 978-3-215-05116-6, s. 170.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 197.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1980.
^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 170.

[2] översättning av japansk wikipediasida.

[3] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert – Tradition und Geschichte på wienerphilharmoniker.at.

[FS-4] Nachschau in der Fernsehaufzeichnung von 1980.

[D170-5] [a b] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, ISBN 978-3-215-05116-6, s. 170.

[6] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 197.

[7] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1980.

[8] Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

@@ Rad 12: / Rad 12: @@
 # Efter att Willy Boskovsky av hälsoskäl var tvungen att ställa in dirigeringen av nyårskonserten 1980, överlämnade Wienerfilharmonikerna efter långa diskussioner dirigentskapet till Lorin Maazel med kort varsel.<ref> Wiener Philharmoniker: ''[https://www.wienerphilharmoniker.at/de/neujahrskonzert/tradition-und-geschichte Neujahrskonzert – Tradition und Geschichte]'' på ''wienerphilharmoniker.at''.</ref> Ingen tacksam uppskattning skänktes till Boskovsky under konserten, inte heller gavs det någon förklaring till dirigentbytet i konserten eller dess TV-sända 2:a del.<ref name="FS">Nachschau in der Fernsehaufzeichnung von 1980.</ref> För själva konserten kunde Maazel bara ta över och utföra Boskovsys koncept och förberedande arbete, hans egna tolkningar var på grund av den kortsiktiga övertagandet inte möjliga att genomföras.
 # Likväl hade Willi Boskovsky dirigerat de preliminära inspelningarna av balettinslagen med Wienerfilharmonikerna, vilka hade spelats in i början av sommaren. Noga räknat hade nyårskonserten ''två'' dirigenter, Willi Boskovsky för de preliminära inspelningarna av balettsändningarna och Lorin Maazel för direktsändningen – som den enda av alla nyårskonserter hittills har denna konsert haft ''två'' dirigenter i TV-sändningen.<ref name="D170" />
-# Särskilt kritiskt var det faktum att TV-producenten [[Hermann Lanske]] under en repetition för konserten den 28 december 1979 kollapsade och blev medvetslös. Han avled i ambulansen som skulle ta honom till en intensivvårdsavdelning. Hans permanenta assistent under sändningens sista, Claus Viller, tog över bildregin med kort varsel.<ref name="D170">Kurt Dieman: ''Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker.'' Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, ISBN 978-3-215-05116-6, s. 170.</ref>
+# Särskilt kritiskt var det faktum att TV-producenten [[Hermann Lanske]] under en repetition för konserten den 28 december 1979 kollapsade och blev medvetslös. Han avled i ambulansen som skulle ta honom till en intensivvårdsavdelning. Hans permanenta assistent under sändningens sista, Claus Viller, tog över bildregin med kort varsel.<ref name="D170">Kurt Dieman: ''Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker.'' Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, {{ISBN|978-3-215-05116-6}}, s. 170.</ref>
 Medlemmar ur baletten i [[Wiener Staatsoper]] dansade till valsen ''Aquarellen'' av [[Josef Strauss]] och valsen ''[[Morgenblätter]]'' av [[Johann Strauss den yngre]] i koreografi av [[Gerlinde Dill]].<ref>Kurt Dieman: ''Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker.'' Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 197.</ref>
@@ Rad 39: / Rad 39: @@
 * [[Johann Strauss den äldre]]: ''[[Radetzkymarsch]]'', op. 228
-<small>Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.<ref>Wiener Philharmoniker: ''[https://www.wienerphilharmoniker.at/de/konzerte/neujahrskonzert/3726/ Neujahrskonzert 1980]''.</ref><br />De verk markerade med <sup>*</sup> stod för första gången på programmet till en Nyårskonsert.<ref>Kurt Dieman-Dichtl: ''Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert.'' Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.</ref></small>
+<small>Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.<ref>Wiener Philharmoniker: ''[https://www.wienerphilharmoniker.at/de/konzerte/neujahrskonzert/3726/ Neujahrskonzert 1980]''.</ref><br />De verk markerade med <sup>*</sup> stod för första gången på programmet till en nyårskonsert.<ref>Kurt Dieman-Dichtl: ''Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert.'' Amalthea, Wien 1996. {{ISBN|3-85002-391-5}}, s. 145–149.</ref></small>
 == Weblänkar ==
-* [https://www.wienerphilharmoniker.at/de/konzerte/neujahrskonzert/3726/ Programmet till Nyårskonserten 1980] på ''wienerphilharmoniker.at''
+* [https://www.wienerphilharmoniker.at/de/konzerte/neujahrskonzert/3726/ Programmet till nyårskonserten 1980] på ''wienerphilharmoniker.at''
 == Litteratur ==
-* Kurt Dieman-Dichtl: ''Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert.'' Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.
+* Kurt Dieman-Dichtl: ''Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert.'' Amalthea, Wien 1996. {{ISBN|3-85002-391-5}}.
 == Referenser ==
+{{dewp|url=https://de.wikipedia.org/wiki/Neujahrskonzert_der_Wiener_Philharmoniker_1980}}
 <references />
 {{Wienerfilharmonikernas Nyårskonsert}}
-[[Kategori:Wienerfilharmonikernas nyårskonsert]]
+[[Kategori:Wienerfilharmonikernas nyårskonsert|1980]]
 [[Kategori:Musikåret 1980]]
 [[Kategori:Wien under 1980-talet]]
+[[Kategori:1980 i Österrike]]