Hoppa till innehållet

Tvåbyggare: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Förtydligade
m https
 
(8 mellanliggande sidversioner av 5 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Tvåbyggare''' eller '''dioik''' (från [[grekiska]] διοικία, av δύο ”två” och οίκοι ”hus”) innebär inom [[botanik]]en att en växt med enkönade<ref>Hos blomväxter innebär detta blommor med antingen bara [[ståndare]] eller bara [[pistill]]er. Blommor med både han- och honorgan kallas tvåkönade eller [[hermafrodit]]iska.</ref> blommor har skilda [[hane|han-]] och [[hona|hon]]plantor.<ref>''[http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tv%C3%A5byggare Tvåbyggare]'' i [[Nationalencyklopedin]].</ref> En växt som har enkönade blommor, men där dessa sitter på samma individ, kallas ''[[sambyggare]]'' eller ''monoik''.<ref>''[http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sambyggare Sambyggare]'' i [[Nationalencyklopedin]].</ref> Tvåbyggare och sambyggare, det vill säga växter med enbart enkönade blommor, kan sammanfattas under beteckningen diklina.<ref>''[https://runeberg.org/nfbf/0229.html Dikliner]'' i Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, del 6 (1907) spalt 414-415.</ref> (Växter som är sambyggare eller har hermafroditiska blommor kallas samkönade.<ref>''[https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/k%C3%B6nsbest%C3%A4mning/v%C3%A4xter Växter, könsbestämning]'' i [[Nationalencyklopedin]].</ref>)
'''Tvåbyggare''' eller '''dioik''', karaktäriseras av att sådana växter har distinkta [[Man|manlig]]a och [[Kvinna|kvinnlig]]a individer, det vill säga att han- och honblommor förekommer på olika individuella plantor. Sitter de istället på samma individ kallas växten för ''[[sambyggare]]'' eller ''monoik''.


Enkönade blommor har uppstått ur tvåkönade, som är den äldre formen. Tvåbyggare kan aldrig genomföra [[självpollinering]]. Ungefär 5 % av alla landväxter är tvåbyggare.<ref>Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Marie Widén Björn Widén (red) ISBN 978-91-44-04304-3</ref> Tvåbyggare finns i tre fjärdedelar av alla familjer och har uppstått oberoende många gånger.
Enkönade blommor har uppstått ur tvåkönade, som är den äldre formen. Tvåbyggare kan aldrig [[självpollinering|självpollineras]]. Ungefär 5 % av alla landväxter är tvåbyggare.<ref>Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Marie Widén Björn Widén (red) {{ISBN|978-91-44-04304-3}}</ref> Tvåbyggare finns i tre fjärdedelar av alla familjer och har uppstått oberoende många gånger.


Exempel på växter som är tvåbyggare är [[hampa]], [[rödblära]], [[humle]], [[Videsläktet|vide]] och [[ricin (växt)|ricin]]. Det finns dock även humleplantor som är enbyggare.<ref name="Strese">{{Bokref|efternamn = Strese|förnamn = Else-Marie|titel = Humle: det gröna guldet|hämtdatum = 2015-09-07|år = 2015|medförfattare = Tollin, Clas|utgivare = [[Nordiska museet]]|isbn = 9789171085740|libris = 18184346|utgivningsort = Stockholm|url = http://www.nordiskamuseet.se/om-museet/forlaget/humle-det-grona-guldet}}</ref>{{Rp|46}}
Exempel på växter som är tvåbyggare är [[hampa]], [[rödblära]], [[humle]] (vanligtvis<ref name="Strese">{{Bokref|efternamn = Strese|förnamn = Else-Marie|titel = Humle: det gröna guldet|hämtdatum = 2015-09-07|år = 2015|medförfattare = Tollin, Clas|utgivare = [[Nordiska museet]]|isbn = 9789171085740|libris = 18184346|utgivningsort = Stockholm|url = http://www.nordiskamuseet.se/om-museet/forlaget/humle-det-grona-guldet|arkivurl = https://web.archive.org/web/20160305192905/http://www.nordiskamuseet.se/om-museet/forlaget/humle-det-grona-guldet|arkivdatum = 2016-03-05}} {{Wayback|url=http://www.nordiskamuseet.se/om-museet/forlaget/humle-det-grona-guldet |date=20160305192905 }}</ref>), [[Videsläktet|vide]] och [[ricin (växt)|ricin]].


Termen tvåbyggare används också om [[fröväxter]] med hanliga och honliga individer som tillhör de [[nakenfröiga växter]]na (och därigenom saknar "blommor"). Detta gäller [[barrväxter]] som [[en]] och [[idegran]], samt [[ginkgo]], [[kottepalmer]] och [[efedraväxter|efedror]]. Termen används också i relevanta fall för [[bladmossor]] (exempelvis [[stor björnmossa]]) och [[levermossor]].
Termen tvåbyggare används också om [[fröväxter]] med hanliga och honliga individer som tillhör de [[nakenfröiga växter]]na (och därigenom saknar ”blommor”). Detta gäller [[barrväxter]] som [[en]] och [[idegran]], samt [[ginkgo]], [[kottepalmer]] och [[efedraväxter|efedror]]. Termen används också i relevanta fall för [[bladmossor]] (exempelvis [[stor björnmossa]]) och [[levermossor]].


<gallery>
<gallery>

Nuvarande version från 17 december 2023 kl. 04.20

Tvåbyggare eller dioik (från grekiska διοικία, av δύο ”två” och οίκοι ”hus”) innebär inom botaniken att en växt med enkönade[1] blommor har skilda han- och honplantor.[2] En växt som har enkönade blommor, men där dessa sitter på samma individ, kallas sambyggare eller monoik.[3] Tvåbyggare och sambyggare, det vill säga växter med enbart enkönade blommor, kan sammanfattas under beteckningen diklina.[4] (Växter som är sambyggare eller har hermafroditiska blommor kallas samkönade.[5])

Enkönade blommor har uppstått ur tvåkönade, som är den äldre formen. Tvåbyggare kan aldrig självpollineras. Ungefär 5 % av alla landväxter är tvåbyggare.[6] Tvåbyggare finns i tre fjärdedelar av alla familjer och har uppstått oberoende många gånger.

Exempel på växter som är tvåbyggare är hampa, rödblära, humle (vanligtvis[7]), vide och ricin.

Termen tvåbyggare används också om fröväxter med hanliga och honliga individer som tillhör de nakenfröiga växterna (och därigenom saknar ”blommor”). Detta gäller barrväxter som en och idegran, samt ginkgo, kottepalmer och efedror. Termen används också i relevanta fall för bladmossor (exempelvis stor björnmossa) och levermossor.

  1. ^ Hos blomväxter innebär detta blommor med antingen bara ståndare eller bara pistiller. Blommor med både han- och honorgan kallas tvåkönade eller hermafroditiska.
  2. ^ Tvåbyggare i Nationalencyklopedin.
  3. ^ Sambyggare i Nationalencyklopedin.
  4. ^ Dikliner i Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, del 6 (1907) spalt 414-415.
  5. ^ Växter, könsbestämning i Nationalencyklopedin.
  6. ^ Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Marie Widén Björn Widén (red) ISBN 978-91-44-04304-3
  7. ^ Strese, Else-Marie; Tollin, Clas (2015). Humle: det gröna guldet. Stockholm: Nordiska museet. Libris 18184346. ISBN 9789171085740. http://www.nordiskamuseet.se/om-museet/forlaget/humle-det-grona-guldet. Läst 7 september 2015  Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.