Hoppa till innehållet

Friedrich Ritschl: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Thoasp (Diskussion | Bidrag)
Administratörer
155 247 redigeringar
 
(9 mellanliggande sidversioner av 8 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{faktamall biografi WD}}
[[Fil:Friedrich Wilhelm Ritschl.JPG|miniatyr|Friedrich Ritschl.]]
⚫
'''Friedrich Wilhelm Ritschl''', född [[6 april]] [[1806]] i Grossvargula nära [[Erfurt]], död [[9 november]] [[1876]] i [[Leipzig]], var en [[Kejsardömet Tyskland|tysk]] [[klassisk filolog]], kusin till [[Albrecht Ritschl]].


⚫
'''Friedrich Wilhelm Ritschl''', född den [[6 april]] [[1806]] i Grossvargula nära [[Erfurt]], död den [[9 november]] [[1876]] i [[Leipzig]], var en [[Kejsardömet Tyskland|tysk]] [[klassisk filolog]], kusin till [[Albrecht Ritschl]].
⚫
Prästsonen Ritschl studerade på 1820-talet i Leipzig under [[Gottfried Hermann]] och i [[Halle an der Saale|Halle]] under [[Karl Christian Reisig]], blev [[1832]] [[e.o.]] [[professor]] i Halle, [[1833]] i [[Breslau]], företog [[1836]]-[[1837|37]] en mycket givande studieresa till [[Italien]] och blev [[1839]] professor och (jämte [[Friedrich Gottlieb Welcker|Welcker]]) direktor för klassisk-filologiska seminariet i [[Bonn]], som snart blev samtidens mest betydande högskola för de klassiska språken. År [[1865]] kom Ritschl till [[Leipzigs universitet|Leipzig]], där han verkade under sina senare år.


⚫
Prästsonen Ritschl studerade på 1820-talet i Leipzig under [[Gottfried Hermann]] och i [[Halle an der Saale|Halle]] under [[Karl Christian Reisig]], blev 1832 [[extra ordinarie]] [[professor]] i Halle, 1833 i [[Breslau]], företog 1836–1837 en mycket givande studieresa till [[Italien]] och blev 1839 professor och (jämte [[Friedrich Gottlieb Welcker|Welcker]]) direktor för klassisk-filologiska seminariet i [[Bonn]], som snart blev samtidens mest betydande högskola för de klassiska språken. År 1865 kom Ritschl till [[Leipzigs universitet|Leipzig]], där han verkade under sina senare år.
⚫
Ritschls forskningar på det äldre latinets område, särskilt [[Plautus]], blev epokgörande. Hans [[1848]] påbörjade kritiska upplaga av Plautus avbröts [[1854]]; av den nya [[1871]] påbörjade hann han själv fullborda blott ett stycke, ''Trinummus'' (med berömda prolegomena, innehållande kritiska, [[grammatik|grammatiska]], [[prosodi]]ska och [[metrik|metriska]] utredningar); upplagan fullbordades [[1894]] av hans lärjungar [[Gustav Löwe|Löwe]], [[Georg Götz|Götz]] och [[Fritz Schöll|Schöll]].


⚫
Ritschls forskningar på det äldre latinets område, särskilt [[Plautus]], blev epokgörande. Hans 1848 påbörjade kritiska upplaga av Plautus avbröts 1854; av den nya, 1871 påbörjade, hann han själv fullborda blott ett stycke, ''Trinummus'' (med berömda prolegomena, innehållande kritiska, [[grammatik|grammatiska]], [[prosodi]]ska och [[Metrik (vers)|metriska]] utredningar); upplagan fullbordades 1894 av hans lärjungar [[Gustav Löwe (filolog)|Löwe]], [[Georg Götz|Götz]] och [[Fritz Schöll|Schöll]].
⚫
''Parerga zu Plautus und Terenz'' utkom [[1845]], ''Opuscula'' utgavs 1867-79 (5 band; i slutet förteckning på Ritschls samtliga arbeten). De äldre romerska inskrifterna behandlade Ritschl bland annat i ''Priscæ latinitatis monumenta epigraphica'' (1862-64). Den [[grekiska]] filologin representeras av ''Die alexandrinischen Bibliotheken und die Sammlung der Homerischen Gedichte durch Peisistratos'' (=Opusc. I) med flera arbeten.

⚫
''Parerga zu Plautus und Terenz'' utkom 1845, ''Opuscula'' utgavs 1867–1879 (5 band; i slutet förteckning på Ritschls samtliga arbeten). De äldre romerska inskrifterna behandlade Ritschl bland annat i ''Priscæ latinitatis monumenta epigraphica'' (1862–1864). Den [[grekiska]] filologin representeras av ''Die alexandrinischen Bibliotheken und die Sammlung der Homerischen Gedichte durch Peisistratos'' (=Opusc. I) med flera arbeten.


Genom sina utmärkta läraregenskaper samlade Ritschl omkring sig en skola av vetenskapsidkare, som sedan i hög grad främjat den klassiska filologins utveckling, särskilt med hänsyn till den [[språkhistorisk]]-[[etymologi]]ska riktningen. Bland dessa kan nämnas [[August Schleicher]], [[Karl Brugmann]], [[Franz Bücheler]], [[Georg Curtius]], [[Wolfgang Helbig]], [[Wilhelm Ihne]], [[Otto Ribbeck]], [[Hermann Usener]] och [[Johannes Vahlen]].
Genom sina utmärkta läraregenskaper samlade Ritschl omkring sig en skola av vetenskapsidkare, som sedan i hög grad främjat den klassiska filologins utveckling, särskilt med hänsyn till den [[språkhistorisk]]-[[etymologi]]ska riktningen. Bland dessa kan nämnas [[August Schleicher]], [[Karl Brugmann]], [[Franz Bücheler]], [[Georg Curtius]], [[Wolfgang Helbig]], [[Wilhelm Ihne]], [[Otto Ribbeck]], [[Hermann Usener]] och [[Johannes Vahlen]].
Rad 12: Rad 13:
==Källor==
==Källor==


* {{Ugglan|artikel=Ritschl, 1. Friedrich Wilhelm|url=http://runeberg.org/nfcc/0258.html}}
* {{runeberg.org|nfcc|0258.html Ritschl, 1. Friedrich Wilhelm}}
===Noter===
<references/>


{{auktoritetsdata}}
{{STANDARDSORTERING:Ritschl, Friedrich Wilhelm}}
{{STANDARDSORTERING:Ritschl, Friedrich Wilhelm}}


Rad 22: Rad 26:
[[Kategori:Personer verksamma vid Bonns universitet]]
[[Kategori:Personer verksamma vid Bonns universitet]]
[[Kategori:Personer verksamma vid Leipzigs universitet]]
[[Kategori:Personer verksamma vid Leipzigs universitet]]
[[Kategori:Personer i Tyskland under 1800-talet]]
[[Kategori:Filologer under 1800-talet]]
[[Kategori:Tyska forskare under 1800-talet]]
[[Kategori:Personer från Thüringen]]
[[Kategori:Personer från Thüringen]]
[[Kategori:Födda 1806]]
[[Kategori:Födda 1806]]
[[Kategori:Avlidna 1876]]
[[Kategori:Avlidna 1876]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Ugglan]]

[[Kategori:Alumner från Leipzigs universitet]]
[[da:Friedrich Wilhelm Ritschl]]
[[Kategori:Alumner från Wittenbergs universitet]]
[[de:Friedrich Ritschl]]
[[en:Friedrich Wilhelm Ritschl]]
[[it:Friedrich Wilhelm Ritschl]]
[[hu:Friedrich Wilhelm Ritschl]]
[[pt:Friedrich Wilhelm Ritschl]]

Nuvarande version från 27 december 2023 kl. 20.44

Friedrich Ritschl
Friedrich Ritschl, 1844.
Född6 april 1806[1][2][3]
Großvargula[4], Tyskland
Död9 november 1876[4] (70 år)
Leipzig[4]
Medborgare iKonungariket Preussen
Utbildad vidMartin-Luther-Universität Halle-Wittenberg
Leipzigs universitet
SysselsättningLatinist, klassisk filolog, bibliotekarie, universitetslärare
ArbetsgivareBonns universitet
Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg
Leipzigs universitet
Universitetet i Wrocław
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1866)
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Albrektsorden
Hedersdoktor vid Königsbergs universitet
Redigera Wikidata

Friedrich Wilhelm Ritschl, född den 6 april 1806 i Grossvargula nära Erfurt, död den 9 november 1876 i Leipzig, var en tysk klassisk filolog, kusin till Albrecht Ritschl.

Prästsonen Ritschl studerade på 1820-talet i Leipzig under Gottfried Hermann och i Halle under Karl Christian Reisig, blev 1832 extra ordinarie professor i Halle, 1833 i Breslau, företog 1836–1837 en mycket givande studieresa till Italien och blev 1839 professor och (jämte Welcker) direktor för klassisk-filologiska seminariet i Bonn, som snart blev samtidens mest betydande högskola för de klassiska språken. År 1865 kom Ritschl till Leipzig, där han verkade under sina senare år.

Ritschls forskningar på det äldre latinets område, särskilt Plautus, blev epokgörande. Hans 1848 påbörjade kritiska upplaga av Plautus avbröts 1854; av den nya, 1871 påbörjade, hann han själv fullborda blott ett stycke, Trinummus (med berömda prolegomena, innehållande kritiska, grammatiska, prosodiska och metriska utredningar); upplagan fullbordades 1894 av hans lärjungar Löwe, Götz och Schöll.

Parerga zu Plautus und Terenz utkom 1845, Opuscula utgavs 1867–1879 (5 band; i slutet förteckning på Ritschls samtliga arbeten). De äldre romerska inskrifterna behandlade Ritschl bland annat i Priscæ latinitatis monumenta epigraphica (1862–1864). Den grekiska filologin representeras av Die alexandrinischen Bibliotheken und die Sammlung der Homerischen Gedichte durch Peisistratos (=Opusc. I) med flera arbeten.

Genom sina utmärkta läraregenskaper samlade Ritschl omkring sig en skola av vetenskapsidkare, som sedan i hög grad främjat den klassiska filologins utveckling, särskilt med hänsyn till den språkhistorisk-etymologiska riktningen. Bland dessa kan nämnas August Schleicher, Karl Brugmann, Franz Bücheler, Georg Curtius, Wolfgang Helbig, Wilhelm Ihne, Otto Ribbeck, Hermann Usener och Johannes Vahlen.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w60295nh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/F-W-Ritschltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ritschl-friedrich-wilhelm, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: friedrich-wilhelm-ritschl, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Friedrich_Ritschl&oldid=54280045”