Axel Lagerbielke

Epitafium över Axel Lagerbielke i Brännkyrka kyrka.

Axel Lagerbielke, född 17 juli 1703 och död 20 maj 1782, var en svensk sjömilitär och tjänsteman.

Född i Karlskrona som son till Amiralitetskammarrådet Johan Lagerbielke och hans hustru Kristina Stenström. Sedan han 1721 blivit befordrad till amiralitetskapten, sökte han och fick tillstånd att gå i utländsk sjötjänst. Han seglade därefter under olika länders flagg tills dess han i Söderhavet ombord på en holländsk fregatt blev tillfångatagen av ett spanskt örlogskepp och förd först till Callao och sedan Lima, där satt fängslad över ett år innan han lyckades ta sig till Panama, därifrån vidare till Porto Bello, Jamaica och så till London, och därifrån hem till Sverige. Vid krigsutbrottet 1741 förde han befälet på HMS Freden (1731), och befordrades 1742 till kommendörkapten, och 1746 utnämndes han till kommendör. Efter att en tid ha förestått landshövdingeämbetet i Blekinge, förordnades han 1749 till generaladjutant vid örlogsflottan och fick 1756 fullmakt som schoutbynacht. 1757 blev han kommenderad som befälhavare för en större eskader i Östersjön och samma år blev han ledamot av amiralitetskollegium och 1758 viceamiral. Lagerbielke kallades vid mössornas seger 1765 till riksråd, trots att han inte varit aktiv mösspolitiker. 1766 utnämndes han till friherre under namnet Lagerbjelke och till serafimerriddare. Han dömdes efter hattarnas maktövertagande 1769 till att förlora sitt ämbete och vägrade 1771 att återta det. Han dog 1782 på sin gård Älvsjö gård i Brännkyrka socken.

Lagerbielke gifte sig första gången 1743 med friherrinnan Sofia Magdalena von Psilander och andra gången 1758 med Johanna Sofia Riddercreutz

Källor

• Svenskt biografiskt handlexikon. 1906