Giorgione

	Giorgione
	Självporträtt som David (omkring 1508).
Födelsenamn	Giorgio da Castelfranco
Född	1477 eller 1478; Castelfranco Veneto
Död	1510; Venedig
Andra namn	Giorgio Zorzi
Konstnärskap
År aktiv	Omkring 1496 – 1510
Fält	Måleri
Motiv	Kristna motiv, porträtt, landskap
Verk	Stormen; Slumrande Venus; Judit med Holofernes huvud
Rörelse	Venetianska skolan
	Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Giorgione (egentligen Giorgio da Castelfranco), född 1477 eller 1478 i Castelfranco Veneto, död 1510 i Venedig, var en italiensk målare inom den venetianska högrenässansen. Senare har han ibland tilldelats det felaktiga familjenamnet Barbarelli.

Biografi

Trots sin korta verksamhet – han avled tidig i pesten – kom Giorgíone att tidigt vinna rykte som en av renässansens främsta konstnärer. Föregångarna Giovanni Bellini och Vittore Carpaccios "quattrocentostil" utvecklar Giorgione till full högrenässans och framstår därigenom som en banbrytande mästare vid sidan av Leonardo da Vinci och Correggio. Endast fem verk är med säkerhet utförda av honom:

Tronande Madonna i domen i hans hemstad Castelfranco Veneto från omkring 1504
De tre filosoferna (omkring 1505) på Gemäldegalerie i Wien. Målningen har tolkats som tre medlemmar av ett hemligt ordenssällskap, föregångare till frimurarordnarna.
Giorgiones familj i Palazzo Giovanelli, Venedig, med konstnärens främsta landskapsmålning
Slumrande Venus i Dresden. Målningen har varit förlaga till en mängd venusporträtt. Målningen har senare förändrats av Tizian, som lagt till bakgrundslandskapet och en senare målat över putton vid Venus fötter.
Slutligen den mest kända, La Tempesta ("Stormen"), målad omkring 1506 och idag i Venedigs akademi. Målningen är endast delvis utförd av Giorgone själv och har blivit skadad och erhållit flera reparationer.

Till dessa verk kommer ett flertal målningar vars attribuering är omstridd. Den mest kända är Konserten i Palazzo Pitti i Florens. Den har möjligen utförts av Tizian efter Giorgiones utkast. Giorgione tillskrivs även andra målningar med större eller mindre rätt, såsom Lantlig konsert. Även här har Tizian föreslagits som alternativ skapare av verket. Vidare Madonna med den helige Rochus (i Prado, ofullbordad), porträtt av en yngling (i Berlin), Judit (Eremitaget, Leningrad), Äktenskapsbryterskan (Glasgow), samt motstyckena Salomons dom och Moses eldprov (Uffizierna), vilka antas tillhöra hans tidigaste verk.

Giorgiones betydelse var främst som tillskyndare av den omvandling, som det venezianska måleriet vid 1500-talet genomgick. Tizian och de andra högrenässansmålarna byggde på Giorgiones måleri. Med det flödande ljusets hjälp skapade Giorgione fri rymd kring sina figurer, och genom dess fördelning i bildytan binder han figurer och landskap till konstnärlig enhet. Målningssättet är brett flytande, färgerna kraftigt lysande men genom ett varmt gyllene ljusdunkel förbundna i mjuk harmoni. Mycket lite är dock känt om hans liv och under 1900-talet började man att ifrågasätta hans tidigt bland annat av Giorgio Vasari grundmurade ryktbarhet som överdriven.