Fenolftalein
| Fenolftalein | |
  | |
| Systematiskt namn | 3,3-bis(4-hydroxifenyl)isobensofuran-1(3H)-on |
|---|---|
| Kemisk formel | C20H14O4 |
| Molmassa | 318,3228 g/mol |
| Utseende | Vita eller blekgula kristaller |
| CAS-nummer | 77-09-8 |
| SMILES | Oc1ccc(cc1)C3(OC(=O)c2ccccc23)c4ccc(O)cc4 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,30 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 92 × 10–3 g/l |
| Smältpunkt | 262 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Hälsovådlig |
| NFPA 704 |
1
1
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Fenolftalein är en kemisk förening med formeln C20H14O4. Ämnet är en indikator för sura och basiska ämnen och är ett vitt pulver utan lukt och smak.
- (Mycket) starka baser – Transparent
- (Svagt) basiska lösningar – Lila/rosa (pH 8–10 och uppåt)
- Neutrala och sura lösningar – Transparent (pH < 7)
(pH-värdena är ungefärliga).
Framställning
Fenolftalein erhålls genom upphettning av en blandning av ftalsyra, fenol och koncentrerad svavelsyra.[1]
Användning
Fenolftalein användes även som huvudbeståndsdel i laxermedel, som till exempel Purex, under större delen av 1900-talet, tills forskning visade på carcinogen effekt.
Fenolftalein används i ferroxylindikatorer.
Källor
- Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
