Florence Cestac

	Florence Cestac
	Florence Cestac på Salon du livre de Paris 2008.
Född	18 juli 1949 (75 år)
Nationalitet	Frankrike
Språk	franska
Utbildning	Beaux-Arts (Rouen), Arts décoratifs (Paris)
Verksamhet
Yrke/uppdrag	serieskapare
Titelinnehavare
Titel	Grand prix de la ville d'Angoulême
Tidpunkt	2000
Företrädare	Robert Crumb
Efterträdare	Martin Veyron
Övrigt
Partner	Étienne Robial (tidigare)
Webbplats	www.cestac.com

Florence Cestac, född 18 juli 1949 i Pont-Audemer^[1] (Eure) är en fransk serieskapare. Hon är i Frankrike bland annat känd via Harry Mickson, Les Déblok och Le Démon de midi, den senare bearbetad till teaterpjäs och film.

Cestac var medgrundare av serieförlaget Futuropolis. År 2000 mottog hon Grand prix de la ville d'Angoulême.

Biografi

Florence Cestacs skolgång på 1950-talet skedde på en katolsk skola i Normandie.^[2]

Efter en del illustrationsuppdrag för olika tidningar tog Cestac 1972 tillsammans med sin make Étienne Robial över bokhandeln Futuropolis. Den skulle från 1975^[1] utvecklas till förlaget med samma namn.^[3]

Som serieskapare har Cestac varit medarbetare på serietidningar som L'Écho des Savanes, Charlie Mensuel, Pilote och Ah! Nana. Hennes serieproduktion, vilken bland annat innehåller deckarparodin Harry Mickson och Edmond François Ratier, har även kommit ut i bokform hos Futuropolis. För förlaget har hon även illustrerat Louis Pergauds La Guerres des Boutons. Hon mottog 1989^[1] Alph-Art humour-priset vid seriefestivalen i Angoulême för Harry Mickson-äventyret Les Vieux copains plein de pépins.

1994 lades Futuropolis definitivt i malpåse av förlagets nya ägare Gallimard. Cestac skapade därefter Les Déblok i Le Journal de Mickey, en serie som samlas i album hos Dargaud. Hos Dargaud startade hon även serien Cestac pour les grands, inledd med Le Démon de midi som senare bearbetades till både teaterpjäs^[1] och film^[4] (La Vie en rose respektive Du Sable dans le maillot).

Cestac har en personlig stil med enkelt tecknade figurer och slagkraftiga äventyrsparodier. De stora framgångarna har dock först kommit på senare år, via vuxenserier som Le Démon de midi. 2000 fick hon Grand prix de la ville d'Angoulême som första och hittills enda kvinna.^[5]

Bibliografi

Illustrationer

Cauchemar matinal, med Jean-Luc Cochet, Futuropolis, 1984
La Guerre des boutons, med Louis Pergaud, Futuropolis, 1990
Mystère à Saint-Antoine, (med Jean-Luc Cochet), Nathan, 1992
J'attends un chien, text av Marie-Ange Guillaume, Éditions Albin Michel, 1996
Je veux pas divorcer, text av Dodo, Éditions du Seuil jeunesse, 1998
Les Phrases assassines, texte : Véronique Ozanne, préface : Jean Teulé, éditions Verticales, 2001

Seriealbum

Harry Mickson nettoie ses pinceaux, Futuropolis, 1982.
Mickson et les Gaspards, Futuropolis, 1985.
Ma vie est un roman policier, Futuropolis, 1986.
Le Chien coiffé, Futuropolis, 1986.
Comment faire de la Bédé sans passer pour un pied-nickelé (text: Jean-Marc Thévenet), Futuropolis, 1988. ISBN 2-7376-2629-3
Les Vieux copains pleins de pépins, Futuropolis, 1989.
Quatre punaises au club, (med Dodo, Édith och Nathalie Roques), Éditions Albin Michel, 1995.
Le Démon de midi ou Changement d'herbage réjouit les veaux, Dargaud, 1996. ISBN 2-205-04442-7
Les Déblok (bild), med Nathali Roques (text), Dargaud :

Les Déblok font le printemps, 1997. ISBN 2-205-04600-4
Poilade de Déblok aux éclats de rire, 1997. ISBN 2-205-04613-6
Truffes et langues de chats à la Déblok, 1998. ISBN 2-205-04752-3
Déblokeries à la crème anglaise, 1999. ISBN 2-205-04864-3
Farandole de farces à la Déblok, 2000. ISBN 2-205-04983-6
Fines conserves Déblok façon boute-en-train, 2001. ISBN 2-205-05058-3
Turlupinades de la maison Déblok, 2002. ISBN 2-205-05229-2

La Vie en rose ou L'Obsessionnelle poursuite du bonheur, Dargaud, 1998
Du sable dans le maillot ou On est bien arrivés, il fait beau et les gens sont sympas, Dargaud, 1999
Quatre punaises au club (med Nathalie Roques, Édith och Dodo), Albin Michel, coll. « L'Écho des savanes », 1995. ISBN 2-226-07831-2
La Vie d'artiste sans s'emmêler les pinceaux sur les chemins détournés, Dargaud, 2002.
Super catho (bild), med René Pétillon (text), Dargaud, 2004. ISBN 2-205-05477-5
Le Poulpe t. 14 : Pieuvre à la Pouy (bild), avec Francis Mizio (text), 6 pieds sous terre, 2004. ISBN 2-910431-46-0
Le Démon d'après midi…, Dargaud, 2005
Vive la politique !, Dargaud, 2006
Les Ados Laura et Ludo, Dargaud :

Laura et Ludo, 2006
Laura et Ludo 2, 2007
Laura et Ludo 3, 2008
Laura et Ludo 4, 2010.

La Fée Kaca, Les Humanoïdes Associés, 2007
La Véritable histoire de Futuropolis, Dargaud, 2007
Je voudrais me suicider mais j'ai pas le temps (bild), med Jean Teulé (text), Dargaud, 2009. Biografi över Charlie Schlingo.
Le Démon du soir ou la ménopause héroïque, Dargaud, 2013
Un amour exemplaire, text av Daniel Pennac, Dargaud, 2015
Filles des oiseaux, Dargaud

Filles des oiseaux (tome 1/2) 2016

Utmärkelser

1989 – Alph-Art humour vid seriefestivalen i Angoulême, för Harry Mickson, t. 5
1997 – Alph-Art humour vid seriefestivalen i Angoulême, för Le Démon de midi^[1]
2000 – Grand prix de la ville d'Angoulême
2014 – Grand Prix Saint-Michel

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 1 januari 2018.

Noter

^ [a b c d e] MAGNERON, Philippe. ”Cestac, Florence” (på franska). bedetheque.com. https://www.bedetheque.com/auteur-703-BD-Cestac-Florence.html. Läst 23 januari 2018.
^ BFMTV. ”La BD de la semaine: Florence Cestac commente Filles des Oiseaux” (på franska). BFMTV. http://www.bfmtv.com/culture/la-bd-de-la-semaine-florence-cestac-commente-filles-des-oiseaux-1037202.html. Läst 23 januari 2018.
^ Anspach, Nicolas (23 januari 2005). ”Etienne Robial : « je suis profondément attaché à Futuropolis (...) - ActuaBD” (på franska). www.actuabd.com. http://www.actuabd.com/Etienne-Robial-je-suis-profondement-attache-a-Futuropolis. Läst 23 januari 2018.
^ Brethes, Romain (29 april 2013). ”BD - La ménopause héroïque selon Florence Cestac” (på franska). Le Point. http://www.lepoint.fr/culture/bd-la-menopause-heroique-selon-florence-cestac-29-04-2013-1661235_3.php. Läst 23 januari 2018.
^ Cordier, Solène (6 januari 2016). ”Florence Cestac : « Quand j’ai commencé la BD, j’étais perdue dans un monde de garçons »” (på franska). Le Monde.fr. ISSN 1950-6244. http://www.lemonde.fr/bande-dessinee/article/2016/01/06/florence-cestac-quand-j-ai-commence-la-bd-j-etais-perdue-dans-un-monde-de-garcons_4842654_4420272.html. Läst 23 januari 2018.

Externa länkar

Le syndrome de Florence ou les mondes de Cestac (France Culture)

Företrädare: Robert Crumb	Grand prix de la ville d'Angoulême Florence Cestac 2000	Efterträdare: Martin Veyron

[:0-1] [a b c d e] MAGNERON, Philippe. ”Cestac, Florence” (på franska). bedetheque.com. https://www.bedetheque.com/auteur-703-BD-Cestac-Florence.html. Läst 23 januari 2018.

[2] BFMTV. ”La BD de la semaine: Florence Cestac commente Filles des Oiseaux” (på franska). BFMTV. http://www.bfmtv.com/culture/la-bd-de-la-semaine-florence-cestac-commente-filles-des-oiseaux-1037202.html. Läst 23 januari 2018.

[3] Anspach, Nicolas (23 januari 2005). ”Etienne Robial : « je suis profondément attaché à Futuropolis (...) - ActuaBD” (på franska). www.actuabd.com. http://www.actuabd.com/Etienne-Robial-je-suis-profondement-attache-a-Futuropolis. Läst 23 januari 2018.

[4] Brethes, Romain (29 april 2013). ”BD - La ménopause héroïque selon Florence Cestac” (på franska). Le Point. http://www.lepoint.fr/culture/bd-la-menopause-heroique-selon-florence-cestac-29-04-2013-1661235_3.php. Läst 23 januari 2018.

[5] Cordier, Solène (6 januari 2016). ”Florence Cestac : « Quand j’ai commencé la BD, j’étais perdue dans un monde de garçons »” (på franska). Le Monde.fr. ISSN 1950-6244. http://www.lemonde.fr/bande-dessinee/article/2016/01/06/florence-cestac-quand-j-ai-commence-la-bd-j-etais-perdue-dans-un-monde-de-garcons_4842654_4420272.html. Läst 23 januari 2018.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]