Fred Hoyle

	Sir Fred Hoyle
	Staty av Fred Hoyle utanför Institute of Astronomy Staty av Fred Hoyle utanför Institute of Astronomy
Född	24 juni 1915; Gilstead, Bingley, West Yorkshire, England;
Död	20 augusti 2001 (86 år); Bournemouth, England
Bosatt i
Nationalitet
Forskningsområde	Astronom
Institutioner	Institute of Astronomy, Cambridge
Alma mater	Emmanuel College, Cambridge
Doktorandhandledare	Rudolf Peierls
Nämnvärda studenter	Paul C. W. Davies; John Moffat; Chandra Wickramasinghe; Cyril Domb; Jayant Narlikar
Känd för	Myntandet av begreppet "Big Bang"; Hoyle's fallacy; Hoyle-Narlikar theory; Steady state-teorin; Trippel-alfaprocessen; Panspermia
Har influerat	Jocelyn Bell Burnell
Nämnvärda priser	Mayhewpriset (1936); Smith's Prize (1938); RAS Gold Medal (1968) ; Bruce-medaljen (1970); Royal Medal (1974); Klumpke-Roberts Award (1977); Crafoordpriset (1997)
	Han är far till Geoffrey Hoyle och Elizabeth Butler.

Sir Fred Hoyle, född 24 juni 1915 i Bingley i West Yorkshire, död 20 augusti 2001 i Bournemouth i Dorset, var en brittisk astronom och science fiction-författare. Hoyles bestående pionjärinsats är ursprunget till nu etablerade teorier för nukleosyntes i stjärnor. I en radiointervju med BBC 28 mars 1949 myntade han begreppet Big Bang. Mest känd är han dock kanske för sina kontroverser med Big Bang-teoretiker och som företrädare för nukleosyntesen, även känd som "den kemiska evolutionen".

Vetenskaplig gärning

Hoyle utarbetade tillsammans med Thomas Gold och Hermann Bondi den länge "riktiga" teorin om ett universum utan början, steady state-teorin. Dessa stred länge mot förespråkarna av Big Bang-teorin om vem som hade rätt teori, men nya observationer visade till slut att de var på fel spår.

Hoyles bestående bidrag till kosmologin blev i stället att han etablerade begreppet nukleosyntes 1946, idén att de kemiska grundämnena syntetiserades från ursprungligt väte och helium i stjärnor. Han upptäckte att en viss kärnreaktion som kunde alstra kol i stora mängder, krävde mycket specifika och statistiskt osannolika energinivåer hos kolkärnan. Härvid lär övervägande om den mängd kol i universum, som är en förutsättning för existensen av kolbaserade livsformer ha lett honom till övertygelsen att denna så kallade trippel-alfaprocess måste fungera. Han förutsade de korrekta värdena på energinivåerna i kolkärnan, vilka kom att verifieras i senare experiment.

Hoyle har även felaktigt påstått att urfågeln Archaeopteryx skulle vara en förfalskning.

Science fiction

Hoyle skrev också science fiction, varav ungefär hälften av arbetena tillsammans med sonen Geoffrey Hoyle. Den kanske mest uppskattade är hans första roman, The Black Cloud, i vilken det visar sig att merparten intelligent liv i universum tar formen av interstellära gasmoln. Dessa förvånas över att intelligent liv kan uppstå på planeter.

Ärebetygelser

Utmärkelser

Royal Astronomical Societys guldmedalj (1968)
Bruce-medaljen (1970)
Henry Norris Russell föreläsning (1971)
Royal Medal (1974)
Astronomical Society of the Pacifics Klumpke-Roberts pris (1977)
Crafoordpriset från Kungliga Vetenskapsakademien, med Edwin Salpeter (1997)

Uppkallad efter Hoyle

Asteroiden 8077 Hoyle^[1]

Arbeten

Science fiction

Det svarta molnet (The Black Cloud), 1957
Caraghs gåta (Ossian's Ride), 1959
A som Andromeda (A for Andromeda), 1962
Den femte planeten (Fifth Planet), 1963 (med Geoffrey Hoyle)
Andromeda anropar (Andromeda Breakthrough), 1965 (med John Elliott)
October the First Is Too Late, 1966
Element 79, 1967
Rockets in Ursa Major, 1969 (med Geoffrey Hoyle)
Seven Steps to the Sun, 1970 (med Geoffrey Hoyle)
The Inferno, 1973 (med Geoffrey Hoyle). ISBN 0-06-011987-X
The Molecule Men and the Monster of Loch Ness, 1973 (med Geoffrey Hoyle)
Into Deepest Space, 1974 (med Geoffrey Hoyle)
The Incandescent Ones, 1977 (med Geoffrey Hoyle)
The Westminster Disaster, 1978 (med Geoffrey Hoyle), ISBN 0-06-012009-6
Comet Halley, 1985, ISBN 0-312-15098-9

Facklitteratur

Frontiers of Astronomy, Heinemann Education Books Limited, London, 1955. - Internet Archive. HarperCollins, ISBN 0-06-002760-6 ISBN 978-0-06-002760-5
Nicolaus Copernicus, Heinemann Educational Books Ltd., London, p. 78, 1973
Astronomy and Cosmology: A Modern Course, 1975, ISBN 0-7167-0351-3
Energy or Extinction? The case for nuclear energy, 1977, Heinemann Educational Books Limited, ISBN 0-435-54430-6. I denna provokativa bok påtalar Hoyle den västerländska civilisationens beroende av energikonsumtion och förutspår att kärnfission som energikälla är nödvändig för dess överlevnad.
Lifecloud - The Origin of Life in the Universe, Hoyle, F. and Wickramasinghe N.C., J.M. Dent and Sons, 1978. ISBN 0-460-04335-8
Commonsense in Nuclear Energy, Fred Hoyle and Geoffrey Hoyle, 1980, Heinemann Educational Books Ltd., ISBN 0-435-54432-2
Ice, the Ultimate Human Catastrophe,1981, ISBN 0-8264-0064-7 [1] Snippet view from Google Books
The Intelligent Universe, 1983
Evolution from space (the Omni lecture) and other papers on the origin of life 1982, ISBN 0-89490-083-8
Evolution from Space: A Theory of Cosmic Creationism, 1984, ISBN 0-671-49263-2
Hoyle, F., The big bang in astronomy, New Scientist 92 (1280):527, November 19, 1981.
Arp, H.C., Burbidge, G., Hoyle, F., Narlikar, J.V. and Wickramasinghe, N.C., The extragalactic universe: an alternative view, Nature 346:807–812, August 30, 1990.
Home Is Where the Wind Blows: Chapters from a Cosmologist's Life (självbiografi) Oxford University Press 1994, ISBN 0-19-850060-2
Fred Hoyle, Mathematics of Evolution, (1987) University College Cardiff Press, (1999) Acorn Enterprises LLC., ISBN 0-9669934-0-3

Referenser

Källor

Burbidge, E.M., Burbidge, G.R., Fowler, W.A. och Hoyle, F., Synthesis of the Elements in Stars, Revs. Mod. Physics 29:547–650, 1957, det berömda B²FH-paper efter författarinitialerna, för vilket Hoyle är mest känd bland kosmologer.
Ferguson, Kitty (1991). Stephen Hawking: Quest For A Theory of Everything. Franklin Watts. ISBN 0-553-29895-X.

Noter

^ ”Minor Planet Center 8077 Hoyle” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8077. Läst 6 oktober 2020.

Litteratur

Alan P. Lightman and Roberta Brawer, Origins: the lives and worlds of modern cosmologists, Harvard University Press, 1990. A collection of interviews, mostly with the generation (or two) of cosmologists after Hoyle, but also including an interview with Hoyle himself. Several interviewees testify to Hoyle's influence in popularizing astronomy and cosmology.
Dennis Overbye, Lonely Hearts of the Cosmos: the scientific quest for the secret of the Universe, HarperCollins 1991, Back Bay 1999 (with new afterword). Very well-written (reads like a novel) biography-based account of modern cosmology. Complementary to Origins.
Simon Mitton, Conflict in the Cosmos: Fred Hoyle's Life in Science, Joseph Henry Press, 2005, ISBN 0-309-09313-9 or, Fred Hoyle: a life in science, Aurum Press, 2005, ISBN 1-85410-961-8
Douglas Gough, editor, The Scientific Legacy of Fred Hoyle, Cambridge University Press, 2005, ISBN 0-521-82448-6
Chandra Wickramasinghe, A Journey with Fred Hoyle: The Search for Cosmic Life, World Scientific Publishing, 2005, ISBN 981-238-912-1
Jane Gregory, Fred Hoyle's Universe, Oxford University Press, 2005, ISBN 0-19-850791-7

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Fred Hoyle.
Bilder & media
Dödsruna i The Guardian

[MP2-1] ”Minor Planet Center 8077 Hoyle” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8077. Läst 6 oktober 2020.

[1]