Hoppa till innehållet

Marmorand

Från Wikipedia
Marmorand
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteMarmaronetta
ArtMarmorand
M. angustirostris
Vetenskapligt namn
§ Marmaronetta angustirostris
Auktor(Ménétriés, 1832)

Marmorand[2] (Marmaronetta angustirostris) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Marmoranden är rätt liten och slank (39–42 centimeter lång) med långa vingar (63–70 centimeter), lång stjärt och smal, mörk näbb.[4] På grund av ansats till nacktofs ter sig huvudet rätt stort. Ögontrakten är mörk och dräkten sandbrun, fläckad i smutsvitt. Marmoranden beter sig mest som en simand och är oftast tystlåten.[5] Den har en karakteristisk låg flykt.[1]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer sällsynt och lokalt från Kanarieöarna och Medelhavsområdet till allra västligaste Kina vegetationsrika slättsjöar.[3] I Europa häckar den i Armenien, Azerbajdzjan, Italien, Ryssland, Spanien och Turkiet.[1]

Trots att den liknar simänderna i beteende är marmoranden närmast släkt med dykänder i Aythya och Netta. Den placeras som ensam art i släktet Marmaronetta.

Marmoranden har anpassat sig till tillfälliga våtmarker som varierar i vattennivå beroende på årstid.[1] Den häckar i stäppliknande omgivningar i grunda söt- salt- eller bräckvattensdammar med mycket växtlighet både i och kring vattnet.[1] Den häckar också i deltaträsk och kan också använda sig av långsamma floder, salina kustlaguner och av människan skapade våtmarker som fiskdammar, små vattenreservoarer och reningsverksdammar.[1]

Marmoranden bygger sitt bo på marken nära vatten under ett vegetationstäcke och lägger i genomsnitt knappt 12 ägg.[1] Dess föda varierar kraftigt efter årstid, ålder och plats.[1] Före och under häckningssäsongen lever den allra främst av tvåvingar, efter i större utsträckning av små frön.[1] Nykläckta andungar är starkt beroende av tillgång på fjädermyggor.[1]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Marmoranden tros ha minskat relativt kraftigt i antal, vilket bekräftats i bestånden i södra Asien och östra Medelhavsområdet. Exempelvis har den dött ut i Grekland och Turkiet. Den nordafrikanska populationen anses vara stabil. Bakomliggande faktorer tros vara habitatförlust och klimatförändringar, i delar av utbredningsområdet även jakt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 10 000 och 42 000 vuxna individer.

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Birdlife International 2022 Marmaronetta angustirostris . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 1 februari 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (2009). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (andra upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 26. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]