orgel

Svenska

Substantiv

Böjningar av orgel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orgel	orgeln	orglar	orglarna
Genitiv	orgels	orgelns	orglars	orglarnas

kyrkorgel i Trefaldighetskyrkan i Arvika

orgel

• uttal: 'orˌjɛl

1. tangentinstrument och blåsinstrument, där ljudet framställs genom att luftströmmar sätter i svängning luften i ett rör

   Fataburen: Redogörelse för Nordiska museet 1918: De viktigaste önskemålen [...] äro nu att kunna anskaffa en god orgel [...]

   Sammansättningar: elorgel, kyrkorgel, oralorgel, orgelmusik, orgelpipa, orgelstämma, piporgel

   Etymologi: Jämför fornsvenska orghelmakare 1460 = danska; i nysvenska ånyo inlånat från tyska Orgel, av fornhögtyska orgala = fornengelska orgel, ombildning av fornhögtyska och fornengelska organa (engelska organ), medellågtyska, isländska organ, fornsvenska orgha; av (medeltids)latin organum, omkring 300: orgel (i modern betydelse), plural organa, orgelpipor; från grekiska órganon, verktyg.

Översättningar

blåsinstrument med pipor

• armeniska: երգեհոն (jergehon)
• bokmål: orgel
• danska: orgel ^(da)
• engelska: organ ^(en), pipe organ ^(en)
• esperanto: orgeno
• finska: urut ^(fi)
• franska: orgue ^(fr)
• isländska: orgel
• italienska: organo ^(it)

• latin: organum n
• limburgiska: órgel
• nederländska: orgel ^(nl)
• polska: organy ^(pl)
• portugisiska: órgão ^(pt)
• spanska: órgano ^(es)
• tyska: Orgel ^(de) f

Bokmål

Substantiv

orgel

1. orgel

Danska

Substantiv

orgel

1. orgel

Nederländska

Substantiv

Böjningar av orgel	Singular	Plural
Nominativ	orgel	orgels

orgel

1. orgel