polisman

Svenska

Substantiv

Böjningar av polisman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	polisman	polismannen	polismän	polismännen
Genitiv	polismans	polismannens	polismäns	polismännens

polisman

1. polis, person med polisutbildning som är anställd (som polis) hos polisen

Översättningar

polis, person med polisutbildning som är anställd (som polis) hos polisen

• bokmål: politimann m
• danska: politibetjent ^(da) u
• engelska: policeman ^(en)
• franska: policier ^(fr) m
• frisiska: plysjeman
• georgiska: პოლიციელი, პოლიციელი კაცი
• isländska: lögregluþjónn m, lögreglumaður ^(is) m
• ryska: полицейский ^(ru) m (politséjskij)
• tyska: Polizist ^(de) m, Polizeibeamter ^(de) m