| dbo:abstract
|
- Ein Beiboot ist ein Boot, das von einem größeren Wasserfahrzeug mitgeführt wird. Beiboote dienen in erster Linie dem Übersetzen der Schiffsbesatzung, von Passagieren oder Lotsen, dem Transport von Gütern, dem Aufholen des Ankers oder der Rettung Anderer aus Seenot. Sie werden normalerweise an Deck mitgeführt, meist an Davits (Aussetzvorrichtung) längs der Bordwand. Direkt auf Deck verzurrte Boote erfordern einen größeren Aufwand für das Zu-Wasser-Lassen. Unter Umständen werden Beiboote auch geschleppt. Die meisten Beiboote sind heutzutage motorisiert. Je nach Ausführung bzw. Verwendungszweck gibt es folgende Bezeichnungen für Beiboote:
* Dingi, ein sehr kleines Boot, meist als Schlauchboot, besonders auf Yachten.
* Moses, kleines Beiboot
* Gig, Ruderboot in der Berufsschifffahrt
* Tenderboot, ein Boot für den Transfer von Passagieren zwischen Schiff und Hafen
* Tochterboot, ein Boot, welches das Mutterschiff selbständig verlassen und wieder hineinfahren kann
* Rettungsboote zur Evakuierung des Schiffes im Seenotfall. Nicht immer sind jedoch Rettungsboote als Beiboote (oder umgekehrt) zulässig. (de)
- Une chaloupe est soit un ancien bateau de pêche ou de commerce équipé de voiles au tiers, soit une grosse embarcation sur des navires. Les chaloupes modernes sont à moteur. Dans l'ancienne marine, la chaloupe bordait des avirons (elle naviguait parfois avec des voiles au tiers) et était la plus grosse embarcation du bord, de construction plus robuste qu'un canot. Elle était capable de porter l'artillerie. Au Canada (Québec, Nouveau-Brunswick), une chaloupe est une embarcation légère utilisée notamment pour la pêche sportive. (fr)
- A longboat is a type of ship's boat that was in use from circa 1500 or before. Though the Royal Navy replaced longboats with launches from 1780, examples can be found in merchant ships after that date. The longboat was usually the largest boat carried. In the early period of use, a ship's longboat was often so large that it could not be carried on board, and was instead towed. For instance, a survey of 1618 of Royal Navy ship's boats listed a 52 ft 4 in longboat used by the First Rate Prince, a ship whose length of keel was 115 ft. This could lead to the longboat being lost in adverse weather. By the middle of the 17th century it became increasingly more common to carry the longboat on board, though not universally. In 1697 some British ships in chase of a French squadron cut adrift the longboats they were towing in an attempt to increase their speed and engage with the enemy. The longboat was used for transporting heavy weights. The two most important of these were casks of drinking water, and an anchor and its cable. The supply of water to (particularly) sailing ships was so vital that all the boats of a ship would have some capability to carry water, but the longboat had the greatest capacity. The casks carried by a large boat would be "leaguers", which held 150 imperial gallons (680 l). These would be laid in the bilges between the thwarts, filling most of the bottom of the boat and making a load of several tonnes. Anchor handling was of special importance before tugs became widely available. A boat would be used to carry either a stream anchor or a kedge into position so that the ship may be pulled out of harbour or away from a hazard. As well as dropping the anchor in position, the longboat would often be used for weighing (raising) the anchor after use. To do this, a windlass was usually fitted amidships and a davit in the stern (or sometimes the bow) to provide a fair lead from the buoy rope or cable to the windlass. A substantial degree of buoyancy was needed in the stern (or bow) to lift a heavy anchor. Other heavy weights carried by a longboat included guns - either as armament for the boat or simply to transport to or from the ship. Special slides were developed for armed boats, so that the gun could be traversed. These would also allow the gun to be slid down into a lower position when not in use, to improve the stability of the boat. Boats were regularly armed, even if only for defensive purposes. Swivel guns may be needed to protect the boat when collecting drinking water. Ship's boats were often used offensively, either on their own or when their parent ships were in action. The longboat usually had the largest passenger carrying capacity out of a ship's boats. Longboats were used by both warships and merchant ships. A longboat was fitted so that it could be propelled either by oars or by sail. The oars were double-banked - with two oarsmen on each thwart, each using an oar on their own side. The usual sailing rig was single masted, with a gaff mainsail and two headsails - the jib was set on a bowsprit and the staysail to the stemhead. Confusingly, this is a cutter rig, not to be confused with the ship's boat termed a cutter. A ship would usually carry the largest longboat it could store on deck. Consequently their size varied depending on the size of the parent ship. However, too large a boat could interfere with the handling of a ship or her guns, and the weight of a longboat could put excessive strain on the masts and yards which were used for hoisting the boat in and out of the water. Smaller ships might carry a yawl instead of a longboat. The sizes of longboats in the Royal Navy in circa 1705 were recorded in a shipwrights notebook as follows. The Royal Navy started to replace longboats with launches from November 1780. This instruction was implemented for all ships of 20 guns and above being built or coming in for repair. There are earlier instances of individual warships requesting a launch instead of a longboat, with several examples in the 1740s. The advantages of a launch were ease of use in carrying water and stores and a greater number of passengers being accommodated. However a longboat was considered to be more seaworthy. Longboats could be found in merchant service after the Royal Navy had ceased to use them. (en)
- Skeppsbåtar är båtar av olika slag, ej för självständig fart, avsedda att medföras på handels- och örlogsfartyg som livbåtar och arbetsbåtar. Ingen av båtarna har fast rigg, utan förses med mast och segel allt efter behov. Barkass (örlogsfartyg) eller storbåt (handelsfartyg) kallas den största skeppsbåten. Den är kraftigt byggd och ofta försedd med akterspegel. Den används för tyngre transporter eller för att sätta ut tunga ankare, ofta utrustade för detta med en rulle i någon av stävarna. Förr roddes den ofta med sju eller åtta par åror. Slup är den näst största skeppsbåten ombord, normalt med förstäv och akterspegel och med stor lastkapacitet. Vanligtvis framfördes slupen förr med segel eller åror, men det fanns även slupar som drevs med ångmaskin. Jollen är en mindre tvärgattad båt som ros med ett eller två par åror och används som arbetsbåt eller för transporter mellan fartyg. En jolle är liten nog att kunna stuvas inuti någon av de större skeppsbåtarna. I stället för jollar hade man på handelsfartyg även snipor eller ekor: Snipa eller valbåt är en spetsgattad smalare båt med kraftigt långskeppssprång (krökning vertikalt i längslinjen). Snipor är lättare att ro och anses som sjösäkra och användes förr ofta som livbåtar. Dessa kan vara byggda för upp till fem par åror. Ekor eller prammar är arbetsbåtar för en eller två man, tvärgattade i båda ändar eller med förstäv, är platta i botten och avsedda för rodd. Dory eller Doris var en typ av flatbottnad skeppsbåt som kom till bohuskusten samtidigt som de engelska kuttrarna. Dory på engelska blev till "doris" på svenska/bohuslänska. Dorisen (singularis bestämd form) är en plattbottnad däcksbåt som har lösa . För att spara plats ombord på moderfartyget är dorisen stapelbar, man tar ur tofterna och lägger flera båtar i varandra. Dorisen användes främst för att lägga ut backor (långrevar) på fiskeplatserna, men även till andra ändamål. Dorisen lever idag kvar runt bohuskusten, främst runt Härön där den används för att ta sig in i grunda vikar. Dorisen ror man, sentida dorisar har en förstärkt akterspegel som kan bära upp en mindre utombordsmotor. Gigg var en lång, vacker, smäcker och lättrodd båt avsedd för fartygschefen och andra högre befäl. Låringsbåtar kallas de jollar, snipor och ekor som stuvas stående eller hängande i dävertar utmed fartygets låringar akteröver. Slupar, storbåtar och barkasser uppläggs fastgjorda med båtskrå (äldre betydelse) på i däcket fästade eller båtskrå (nyare betydelse) i den mån de alls kan tas ombord - såväl gamla tiders kanonbarkasser i örlogen som de barkasser som används för av passagerare och gods, i synnerhet hos stora oceangående skepp, kan storleksmässigt nämligen närma sig 100 ton i deplacement. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Une chaloupe est soit un ancien bateau de pêche ou de commerce équipé de voiles au tiers, soit une grosse embarcation sur des navires. Les chaloupes modernes sont à moteur. Dans l'ancienne marine, la chaloupe bordait des avirons (elle naviguait parfois avec des voiles au tiers) et était la plus grosse embarcation du bord, de construction plus robuste qu'un canot. Elle était capable de porter l'artillerie. Au Canada (Québec, Nouveau-Brunswick), une chaloupe est une embarcation légère utilisée notamment pour la pêche sportive. (fr)
- Ein Beiboot ist ein Boot, das von einem größeren Wasserfahrzeug mitgeführt wird. Beiboote dienen in erster Linie dem Übersetzen der Schiffsbesatzung, von Passagieren oder Lotsen, dem Transport von Gütern, dem Aufholen des Ankers oder der Rettung Anderer aus Seenot. Sie werden normalerweise an Deck mitgeführt, meist an Davits (Aussetzvorrichtung) längs der Bordwand. Direkt auf Deck verzurrte Boote erfordern einen größeren Aufwand für das Zu-Wasser-Lassen. Unter Umständen werden Beiboote auch geschleppt. Die meisten Beiboote sind heutzutage motorisiert. (de)
- A longboat is a type of ship's boat that was in use from circa 1500 or before. Though the Royal Navy replaced longboats with launches from 1780, examples can be found in merchant ships after that date. The longboat was usually the largest boat carried. In the early period of use, a ship's longboat was often so large that it could not be carried on board, and was instead towed. For instance, a survey of 1618 of Royal Navy ship's boats listed a 52 ft 4 in longboat used by the First Rate Prince, a ship whose length of keel was 115 ft. This could lead to the longboat being lost in adverse weather. By the middle of the 17th century it became increasingly more common to carry the longboat on board, though not universally. In 1697 some British ships in chase of a French squadron cut adrift the lo (en)
- Skeppsbåtar är båtar av olika slag, ej för självständig fart, avsedda att medföras på handels- och örlogsfartyg som livbåtar och arbetsbåtar. Ingen av båtarna har fast rigg, utan förses med mast och segel allt efter behov. Barkass (örlogsfartyg) eller storbåt (handelsfartyg) kallas den största skeppsbåten. Den är kraftigt byggd och ofta försedd med akterspegel. Den används för tyngre transporter eller för att sätta ut tunga ankare, ofta utrustade för detta med en rulle i någon av stävarna. Förr roddes den ofta med sju eller åtta par åror. (sv)
|
.jpg){kind=link}
.jpg){kind=link}