Anschluss

Valsedel från folkomröstningen 10 april 1938, i vilken 99,73 % av det nya Tyskland-Österrikes befolkning sa "ja" till anslutningen.

Gränsbommen mellan Tyskland och Österrike avlägsnas av tyska och österrikiska gränsbevakare (15 mars 1938).

Anschluss (tyska för ’anslutning’) kallas Nazitysklands annektering av Österrike den 12 mars 1938.

Bakgrund

När Österrike-Ungern föll samman 1918 innebar det även slutet för den Habsburgska monarkin som regerat i Wien i århundraden. Vid uppdelningen av Österrike-Ungern skapades den första republiken, Republik Österreich, med huvudsakligen tyskspråkig befolkning, vilken utropades 12 november 1918. Österrike blev nu en förbundsrepublik vilket fastslogs i grundlagen 1920. Eftersom detta "Restösterrike" var ekonomiskt svagt och var avskuret från sitt historiska ekonomiska område diskuterades en österrikisk anslutning till Tyskland. Detta skulle också vara i linje med Wilsons 14 punkter beträffande gränsdragning efter nationalitet. Det hela stoppades av segrarmakterna som inte ville se en utvidgning av Tyskland. Det ledde också till att man slopade namnet Demokratische Republik Deutschösterreich (Demokratiska republiken Tysk-Österrike) då man ville få bort kopplingen mellan länderna.

En anslutning till Tyskland var initialt något mycket efterlängtat i Österrike, kanske framför allt av socialdemokraterna. Många österrikare ansåg sig allmänt som kvarlämnade tyskar som led av "Amputationsschmerz", fantomsmärta, sedan landet hade blivit ”det övriga” som kvarstod av Österrike-Ungern. Intresset för ett samgående minskade dock under 1920-talet i takt med den ekonomiska återhämtningen, och ytterligare (utanför de nationalsocialistiska kretsarna) sedan Adolf Hitler 1933 kom till makten i Tyskland.

Austrofascismen och relationen till Italien

I Österrike bröt det demokratiska styret samman under 1930-talets början och 1934 skedde ett fascistiskt maktövertagande vilket ledde till den så kallade Austrofascismen, som blev namnet på den här specifikt österrikiska formen av fascism (av Austria, latin för Österrike). Parlamentets makt avskaffades och landet styrdes som en diktatur av presidenten och förbundskanslern. Det styrande partiet, Fosterländska fronten, bekämpade både socialdemokrater och nazister. Landet stod Italien och Mussolini nära, och Mussolini sågs som en garant för Österrikes oberoende från Tyskland. Efter Abessinienkrisen skedde ett närmande mellan Italien och Tyskland som kom att leda fram till att staterna betraktades som axelmakterna och bildade gemensam front gentemot västmakterna Frankrike och Storbritannien. Före Abessinienkrisen hade västmakterna haft hopp om att Italien skulle kvarstå som en allierad i händelse av konflikt med Tyskland. Under första världskriget hade Italien bytt sida från centralmakterna till ententen.

Övertagandet

Pressen på Österrike från Tyskland och de inhemska nazisterna ökade. Österrikes kansler, Kurt von Schuschnigg, tvingades vid ett möte med Hitler att ge de österrikiska nazisterna fria händer, dock vägrade han senare att följa överenskommelsen. Han utlyste istället en folkomröstning om en anslutning till Tyskland. Senare tvingades han dra tillbaka det beslutet och avgick. Presidenten Wilhelm Miklas sattes under press att ge nazisterna regeringsmakten men vägrade dock utse den österrikiske nazistledaren Arthur Seyss-Inquart till kansler. Hermann Göring krävde då att Seyss-Inquart skulle begära tysk militär hjälp. Detta vägrade han dock, och ett telegram med begäran om hjälp skickades i stället av en tysk agent. Den 12 mars gick tyska trupper in i Österrike och mötte inget motstånd på grund av att Schuschnigg ”inte ville spilla något tyskt blod” (enligt ett känt radiotal av Schuschnigg). Arthur Seyss-Inquart fungerade som rikskansler under en enda dag, den 12 mars 1938. Hitler beslutade den 13 mars att Österrike skulle bli en del av Tyskland.

I en alltysk folkomröstning (alltså omfattande både Österrike och det dittillsvarande Tyska riket) den 10 april om Anschluss röstade 99,73 procent ja till såväl anslutningen som en helt nazistisk partilista till den nya "stortyska" riksdagen.

Österrike förblev en del av Tyskland (som på grund av Anschluss också bytte officiellt namn till Stortyska riket) under hela kriget och österrikiska soldater stred i den tyska armén Wehrmacht. Landet delades liksom resten av Tyskland efter kapitulationen 1945 upp i allierade ockupationszoner men de allierade avskillde redan då Österrike från det som i övrigt blev kvar av Tyskland.

Efter kriget

Landet återskapades redan 1945 och lyckades 1955 återvinna full suveränitet genom "Staatsvertrag" redan ett decennium efter kriget (alltså 35 år före Tysklands Två plus fyra-fördrag).

Anschluss har givit upphov till många österrikares syn på sitt land som "Hitlers första offer". Detta är dock kontroversiellt och omdebatterat, bland annat med tanke på att det nazistiska tankegodset var vida utbrett i Österrike även före Anschluss, att många österrikare oavsett ideologisk tillhörighet faktiskt hade varit för Anschluss och att många österrikare gjorde sig skyldiga till samma typer av krigsbrott som andra soldater och civila i den tyska krigsapparaten. Österrike har inte heller genomgått den grundliga "Vergangenheitsbewältigung" (det vill säga uppgörelsen med sitt nazistiska förflutna) som Västtyskland genomgick under decennierna efter kriget. Så väckte till exempel fallet Kurt Waldheim stort internationellt uppseende på 1980-talet, då det visade sig att FN:s österrikiske tidigare generalsekreterare under sin tid som tysk officer under kriget känt till förberedelser för krigsförbrytelser.

Se även

• Österrikes historia

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Anschluss.

Bilder & media