Hoppa till innehållet

Edward Chamberlin

Från Wikipedia
Edward Chamberlin
Född18 maj 1899[1][2][3]
Washington, USA
Död16 juli 1967[1][2][3] (68 år)
Cambridge, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidHarvard University
University of Michigan
University of Iowa
SysselsättningNationalekonom
ArbetsgivareHarvard University
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Sorbonne (1951)[4][5]
Guggenheimstipendiet (1958)[6]
Distinguished Fellow of the American Economic Association
Redigera Wikidata

Edward Chamberlin, född 18 maj 1899 i La Conner, Washington, USA, död 16 juli 1967 i Cambridge, Massachusetts, var en amerikansk nationalekonom som hade stort inflytande inom mikroekonomin och framför allt inom monopolistisk konkurrens. Han ansåg att monopol och perfekt konkurrens inte räckte för att beskriva ekonomin, och utvecklade därför ett mer realistiskt mått mellan de två då existerande teorierna.[7][8]

Chamberlin studerade först vid University of Iowa där han påverkades av Frank H. Knight, fortsatte sedan forskarutbildning vid University of Michigan och tog så småningom sin doktorsexamen vid Harvard University 1927.

Karriär och vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Under större delen av sin karriär undervisade Chamberlin i ekonomi vid Harvard (1937–1967). Han gav betydande bidrag till mikroekonomin, särskilt när det gäller konkurrensteori och konsumentval, och deras koppling till priser. Han myntade termen "produktdifferentiering" för att beskriva hur en leverantör kan ta ut ett högre pris för en produkt än vad perfekt konkurrens skulle tillåta.

Chamberlins viktigaste bidrag var den kammarrättsliga monopolistiska konkurrensteorin. Han publicerade sin bok The Theory of Monopolistic Competition 1933, samma år som Joan Robinson publicerade sin om samma ämne: The Economics of Imperfect Competition, så dessa två ekonomer kan betraktas som upphovspersonerna till den moderna studien av ofullständig konkurrens. Chamberlins bok jämförs ofta med Robinsons där hon myntade begreppet "monopsoni" för att beskriva köparens samtal om ett säljarmonopol. Monopsoni tillämpas vanligtvis på köpare av arbetskraft, där arbetsgivaren har lönesättningsmakt som gör det möjligt att utöva Pigouvian-exploatering[9] och betala arbetare mindre än deras marginella produktivitet. Robinson använde monopsoni för att beskriva lönegapet mellan kvinnliga och manliga arbetare med lika produktivitet.[10]

Chamberlin förespråkade differentiering av produkt för att förklara hur ett företag skiljer sig från andra säljare. Nyckeln till detta är att utnyttja köparens preferenser och inte skjuta i mörkret och hoppas på slumpmässiga resultat, det måste vara målmedvetet. Han föreslog också att en monopolistisk form av differentiering kunde presentera sig i form av ett patent eller upphovsrätt. Medan patent och upphovsrätt är empiriskt monopolistiska, är det representativt för en monopolist som "maximerar sin totala vinst på den marknad han kontrollerar",[11] vilket fortfarande ger andra säljare möjlighet att differentiera sina egna produkter. Varumärken är också till övervägande, men det noteras att förbehållet för att handelsmarkera en produkt är att den är juridiskt verkställbar genom att de inte kan användas av någon annan.

Chamberlin krediteras informellt som grundaren av Industrial Organization,[12] som är ett ekonomiskt område som hänför sig till hur företag konkurrerar med varandra. Detta område omfattar många ämnen, inklusive vinstmaximering, marknadsmakt, produktkvalitet och antitrustlagstiftning, vilket är absolut nödvändigt när man studerar företagsbeteende och affärsmetoder.[13] (Church and Ware, s. 12) Flera aspekter av industriell organisation är inbäddade i Chamberlins ekonomiska teorier, inklusive produktdifferentiering och användning av patent för att maximera vinsten och stärka sin monopolistiska position på marknaden.

Chamberlin anses också vara en av de första teoretikerna som tillämpade idén om marginalintäkt, som är implicit i Cournots monopolteori i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet.[14] Chamberlin tros ha genomfört "inte bara det första marknadsexperimentet utan också det första ekonomiska experimentet av något slag", med experiment som han använde i undervisningen för att illustrera hur priserna inte nödvändigtvis når jämvikt.[15] Chamberlin drog slutsatsen att de flesta marknadspriser bestäms av både monopolistiska och konkurrensmässiga aspekter.[14]

Chamberlins teori om monopolistisk konkurrens används av sociologen Harrison White i hans "marknader från nätverk"-modell för marknadsstruktur och konkurrens.

Verk av Chamberlin, Robinson och andra bidragsgivare till Structure-Conduct-Performance Paradigm diskonterades av spelteoretiker på 1960-talet, men Nobelprisvinnaren Paul Krugman och andra byggde grunden för den nya teorin om internationell handel genom att kombinera sådana teorier om industriell struktur med produktionsfunktioner som antog betydande stordriftsfördelar och omfattning.

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • "Duopoly: Values where sellers are few", 1929, QJE
  • "The Theory of Monopolistic Competition: A Re-orientation of the Theory of Value", Harvard University Press, 1933 1st ed. & 1962 8th ed.
  • "Proportionality, Divisibility and Economics of Scale", 1948, QJE
  • "An Experimental Imperfect Market", 1948, JPE
  • "Product Heterogeneity and Public Policy", 1950, AER
  • Monopolistic Competition Revisited, 1951
  • "Impact of Recent Monopoly Theory on the Schumpeterian System", 1951, REStat
  • "Full Cost and Monopolistic Competition", 1952, EJ
  • "The Product as an Economic Variable", 1953, QJE
  • "Some Aspects of Nonprice Competition", 1954, in Huegy, editor, Role and Nature of Competition
  • "Measuring the Degree of Monopoly and Competition", 1954, in Chamberlin, editor, Monopoly and Competition and their Regulation
  • "The Monopoly Power of Labor", 1957, in Wright, editor, Impact of the Union
  • "On the Origin of Oligopoly", 1957, EJ
  • Towards a More General Theory of Value, 1957
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Edward Chamberlin, 22 mars 2022.
  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Edward-Hastings-Chamberlintopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6t16p6v, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: chamberlin-edward-hastings, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Jérôme Fenoglio (red.), M. Sarraith s'élève contre l'"allocation d'études", Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 3 december 1951, s. 5 .[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läs online, gallica.bnf.fr .[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Guggenheim fellow-ID: edward-h-chamberlin.[källa från Wikidata]
  7. ^ Blink, Jocelyn; Dorton, Ian (2011) (på engelska). Economics. sid. 121. ISBN 978-0-19-918499-6. Läst 6 februari 2012 
  8. ^ ”Edward Chamberlin”. Wisdom Supreme. Arkiverad från originalet den 27 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120227104249/http://www.wisdomsupreme.com/dictionary/edward-chamberlin.php. Läst 6 februari 2012. 
  9. ^ Persky, Joseph; Tsang, Herbert (1974). ”Pigouvian Exploitation of Labor”. The Review of Economics and Statistics 56 (1): sid. 52–57. doi:10.2307/1927526. 
  10. ^ Oaxaca, R.L.. ”Notes on Monopsony Model of Gender Wage Gaps”. University of Arizona. Arkiverad från originalet den 3 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140203115043/http://www.u.arizona.edu/~rlo/696i/Monopsony_Model_Latex.pdf. Läst 20 augusti 2022. 
  11. ^ Chamberlin, Edward (1933). The Theory of Monopolistic Competition:. Oxford University Press. sid. 57 
  12. ^ Sandmo, Agnar (2011). Economics Evolving. Princeton University Press. sid. 301 
  13. ^ Church & Ware (2004). Industrial Organization: A Strategic Approach. McGraw Hill. sid. 12 
  14. ^ [a b] Brue, Stanley L.; Randy R. Grant (2008). The evolution of economic thought. Thomson. sid. 543 
  15. ^ Ross Miller (2002). Paving Wall Street: Experimental Economics and the Quest for the Perfect Market. New York: John Wiley & Sons. sid. 73–74. ISBN 0-471-12198-3 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]