Iran–Contras-affären
Iran–Contras-affären, även kallat Irangate, var en politisk skandal i USA som uppdagades i november 1986. Under Ronald Reagans presidentskap hade högre regeringstjänstemän i hemlighet underlättat försäljning av vapen till Iran, som var föremål för ett vapenembargo.[1] Vissa amerikanska tjänstemän hoppades också på att vapenförsäljningen skulle säkra frisläppandet av gisslan och tillåta amerikanska underrättelsetjänster att finansiera nicaraguanska Contras. Enligt Boland Amendment hade ytterligare finansiering av Contras av regeringen förbjudits av kongressen.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Skandalen började som en operation för att frigöra sju amerikanska gisslan som hölls av en grupp med band till Islamiska revolutionsgardet. Det var planerat att Israel skulle skicka vapen till Iran, och då skulle USA proviantera Israel och få den israeliska betalningen. De iranska mottagarna lovade att göra allt som stod i deras makt för att uppnå frisläppande av den amerikanska gisslan. Planen förvärrades till en 'vapen-för-gisslan'-plan där medlemmar av den verkställande makten sålde vapen till Iran i utbyte mot frigivning av de amerikanska gisslan.[2][3] Stora ändringar i planen hade utarbetats av överstelöjtnant Oliver North i det Nationella säkerhetsrådet i slutet av 1985, i vilken en del av intäkterna från vapenförsäljningen avleddes för att finansiera antisandinisterna och antikommunistiska rebeller eller Contras i Nicaragua.[4][5]
Då president Ronald Reagan var en supporter av Contras,[6] hittades inte några avgörande bevis som visade att han godkände avledningen av medel från den iranska vapenförsäljningen till Contras.[2][3][7] Till denna dag är det oklart exakt vad Reagan visste och när, och om vapenförsäljning motiverades av hans önskan att rädda den amerikanska gisslan.[8] Efter vapenförsäljningen avslöjades i november 1986 talade Reagan på nationell TV och konstaterade att vapenöverföringarna faktiskt hade förekommit, men att USA inte bytt vapen mot gisslan.[9] Utredningen försvårades när stora volymer av dokument som rörde skandalen förstördes eller undanhölls för utredare av Reaganadministrationens tjänstemän.[10] Den 4 mars 1987 återvände Reagan till etern i ett nationellt TV-tal där han tog fullt ansvar för eventuella åtgärder som han inte kände till, och erkände att "det som började som en strategisk öppning till Iran försämrades i dess genomförande, till en vapenhandel mot gisslan."[11]
Flera utredningar följde, inklusive den av USA:s kongress och den av Reagans utsedda Towerkommissionen. Ingen av dem fann några bevis för att president Reagan själv visste omfattningen av de flera programmen.[2][3][7] Till slut åtalades fjorton tjänstemän, inklusive dåvarande försvarsminister Caspar Weinberger. Detta resulterade i elva fällande domar, av vilka några överläts efter överklagande.[12] Resten av de som åtalats eller dömts blev alla benådade under de sista dagarna av George H.W. Bushs presidentskap. Bush hade varit vicepresident vid tiden för affären.[13]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”The Iran-Contra Affair 20 Years On” (på engelska). National Security Archive (George Washington University). 24 november 2006. http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB210/. Läst 13 september 2012.
- ^ [a b c] ”Tower commission report excerpts” (på engelska). The Tower Commission Report. Arkiverad från originalet den 14 december 2020. https://web.archive.org/web/20201214214336/https://www.presidency.ucsb.edu/PS157/assignment%20files%20public/TOWER%20EXCERPTS.htm. Läst 7 juni 2008.
- ^ [a b c] ”Reagan's mixed White House legacy” (på engelska). BBC News. 6 juni 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/213195.stm. Läst 22 april 2008.
- ^ Hart, Robert (2 juni 2004). ”NYT's apologies miss the point” (på engelska). The Consortium for Independent Journalism, Inc. http://www.consortiumnews.com/2004/060204.html. Läst 7 juni 2008.
- ^ Hatonn, Gyeorgos C. (1993) (på engelska). Chaparral Serendipity. Phoenix Source Distributors, Inc. sid. 218. ISBN 9781569350003. http://books.google.com.ph/books?id=alLIQuzswG8C&pg=PA218
- ^ Reagan, Ronald (1990) (på engelska). An American Life. New York: Simon & Schuster. sid. 542
- ^ [a b] ”The Iran-Contra Report” (på engelska). The American Presidency Project. http://www.presidency.ucsb.edu/PS157/assignment%20files%20public/congressional%20report%20key%20sections.htm. Läst 17 maj 2008.
- ^ ”Weinberger Diaries Dec 7 handwritten” (på engelska) (PDF). George Washington University. http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB210/14-Weinberger%20Diaries%20Dec%207%20handwritten.pdf. Läst 13 september 2012.
- ^ Reagan, Ronald (13 november 1986). ”Address to the Nation on the Iran Arms and Contra Aid Controversy” (på engelska). Ronald Reagan Presidential Foundation. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306030425/https://www.reagan.utexas.edu/archives/speeches/1986/111386c.htm. Läst 7 juni 2008.
- ^ ”Excerpts From the Iran-Contra Report: A Secret Foreign Policy” (på engelska). The New York Times. 30 oktober 1994. http://www.nytimes.com/books/97/06/29/reviews/iran-transcript.html. Läst 7 juni 2008.
- ^ Reagan, Ronald (4 mars 1987). ”Address to the Nation on the Iran Arms and Contra Aid Controversy” (på engelska). Ronald Reagan Presidential Foundation. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141003041031/http://www.reagan.utexas.edu/archives/speeches/1987/030487h.htm. Läst 7 juni 2008.
- ^ Dwyer, Paula. ”Pointing a Finger at Reagan” (på engelska). Business Week. Arkiverad från originalet den 16 april 2008. https://web.archive.org/web/20080416182515/http://www.businessweek.com/1997/25/b353254.htm. Läst 22 april 2008.
- ^ ”Pardons and Commutations Granted by President George H. W. Bush” (på engelska). USA:s justitiedepartment. http://www.usdoj.gov/pardon/bushgrants.htm. Läst 22 april 2008.
