Sejval
| Sejval Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 Sejval som ligger på sidan och äter vi havsytan | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Bardvalar Mysticeti |
| Familj | Fenvalar Balaenopteridae |
| Släkte | Balaenoptera |
| Art | Sejval B. borealis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Balaenoptera borealis | |
| Auktor | Lesson, 1828 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sejvalen (Balaenoptera borealis) är en art i familjen fenvalar. Djuret har fått sitt namn på grund av att det delvis livnär sig av sej och att det ofta påträffas nära stim av sej.[2]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Sejvalar av hankön blir 12,8 till 18,5 meter långa och honornas längd är 13,4 till 21 meter.[3] Vikten är 20 till 30 ton. Kroppen är på ovansidan mörkgrå och på buken ljusare med vitaktiga mönster.[2]
Från övre läppens mitt till blåshålen sträcker sig en ås (upphöjd kant) vad som skiljer arten från Edens fenval och Brydes fenval som har tre åsar.[3]
I motsats till sillvalen har arten symmetrisk färgteckning på huvudets undersida. Fontänen som sprutas ut från blåshålen är en enda bred pelare som kan vara tre meter hög.[2]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Denna art förekommer i alla hav mellan 60° nord och 60° syd. Under sommaren förekommer de i tempererade eller subpolära områden och under vintern kring ekvatorn.[1] På grund av att årstiderna är olika på norra respektive södra halvklotet finns två skilda populationer som ibland betraktas som underarter B. b. borealis och B. b. schleglii.
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Denna art lever i par eller i mindre grupper med cirka fem medlemmar. I områden med bra tillgång till föda kan flera grupper förena sig.[3] När de simmar når de hastigheter upp till 45 km/h. Sejvalar dyker bara kort och når inte så djupt.
Födan består av krill och mindre fiskar som är inte längre än 30 cm (till exempel ansjovisfiskar[1]). Arten letar inte varje år i samma område efter föda, ibland är den talrik och under andra år saknas den i vissa regioner.[1] När sejvalen jagar intar den ofta sidoläge.
Arten äter även andra kräftdjur.[3]
Valfångst och bestånd
[redigera | redigera wikitext]Jakt på sejvalar började först när andra större valarter var nästan utrotade.[3] På södra jordklotet fångades under 1900-talet ungefär 200 000 individer av denna art. Sedan 1976 är sejvalen skyddad, men Japan, Island och Norge fortsätter med fångsten och anger vetenskaplig forskning som grund.
I norra Stilla havet dödas varje år cirka 100 exemplar.[1]
Arten listas av IUCN som starkt hotad (EN)[1] och beståndet uppskattas till ca 50 000 individer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Balaenoptera borealis på IUCN:s rödlista, auktor: Reilly, S.B., Bannister, J.L., Best, P.B., Brown, M., Brownell Jr., R.L., Butterworth, D.S., Clapham, P.J., Cooke, J., Donovan, G.P., Urbán, J. & Zerbini, A.N. 2008, besökt 20 mars 2009.
- ^ [a b c] R. Edwards (2002). ”Sei whale”. ARKive. Arkiverad från originalet den 4 december 2016. https://web.archive.org/web/20161204122530/http://www.arkive.org/sei-whale/balaenoptera-borealis/. Läst 29 september 2018.
- ^ [a b c d e] Carwardine et al. (1998). ”Sei Whale”. Whales and Dolphins. Sydney: Harper Collins Publishers. sid. 152. ISBN 0-00-220105-4
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Balaenoptera borealis.
|
