I oktober 1704 hade kung Karl XII efter slaget vid Punitz drivit den sachsiska armén tillbaka till kejserlig mark. Efter en kort tids vila i trakterna kring Punitz beslutade Karl XII för att företa en kort expedition över den schlesiska gränsen med några tusen ryttare, i syfte att överraska de kvardröjande delarna av den sachsiska armén. Först på väg tillbaka till Polen stötte kungens kår på en kosackstyrka på 1 200–2 000 man som var på väg att korsa floden Oder vid den lilla byn Oderbeltsch. Kosackerna, som gick till fots, överrumplades fullständigt och ringades snart in i byn. Då svenskarna anföll utbröt panik bland kosackerna, som dels kastade sig i floden och omkom i den strida strömmen, dels förskansade sig i byns hus. Över två hundra kosacker kapitulerade och tillfångatogs, men de som vägrade ge upp brändes inne i husen. De som försökte fly från husen blev nedhuggna av svenskarna, som själva led en förlust på tre döda och några sårade.[2][3][4]
^Karl XII:s styrka uppskattas till 5 000–5 400 i nio regementen till häst två dagar tidigare, i Slaget vid Punitz (Sjöström 2004, s. 7); 400–500 av dessa förlorades i slaget (Defoe 1720, s. 118) och ett regemente, uppskattningsvis 700–750 man (inklusive förluster), kvarlämnades i Punitz för att ta hand om sårade och bevaka tillfångatagna (Rosen 1936, s. 296). Runt 1 000 man eller fler bör alltså kunna borträknas för att nå en slutsumma på någonstans mellan 3 500 och 4 500 man i närheten av Oderbeltsch.
von Rosen, Carl (1936). Bidrag till kännedom om de händelser, som närmast föregingo svenska stormaktsväldets fall, Bd 1. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. Libris81864. OCLC465566526
Defoe, Daniel (1720). The History of the Wars, of His Late Majesty Charles XII. King of Sweden. London. Libris10977271. OCLC642660555
Sverige
Ryssland
