Hoppa till innehållet

Världsmästerskapen i friidrott 2022 – Herrarnas 110 meter häck

Från Wikipedia
Herrarnas 110 meter häck
vid världsmästerskapen i friidrott 2022
Datum16 juli (försöksheat)
17 juli (semifinaler & final)
Deltagare
Nationer26
Aktiva43
Värdskap
LandUSA USA
OrtEugene
ArenaHayward Field
Placeringar
GuldGrant Holloway
 USA
SilverTrey Cunningham
 USA
BronsAsier Martínez
 Spanien
← 2019
2023 →
Grenar vid
världsmästerskapen i friidrott 2022
Löpgrenar
100 mherrardamer
200 mherrardamer
400 mherrardamer
800 mherrardamer
1 500 mherrardamer
5 000 mherrardamer
10 000 mherrardamer
100 m häckdamer
110 m häckherrar
400 m häckherrardamer
3 000 m hinderherrardamer
4 × 100 m stafettherrardamer
4 × 400 m stafettherrardamer
mixat
Landsvägsgrenar
Maratonherrardamer
20 km gångherrardamer
35 km gångherrardamer
Teknikgrenar
Höjdhoppherrardamer
Stavhoppherrardamer
Längdhoppherrardamer
Trestegherrardamer
Kulstötningherrardamer
Diskusherrardamer
Släggkastningherrardamer
Spjutkastningherrardamer
Mångkamp
Sjukampdamer
Tiokampherrar

Herrarnas 110 meter häck vid världsmästerskapen i friidrott 2022 avgjordes mellan den 16 och 17 juli 2022 på Hayward Field i Eugene i USA.[1]

Amerikanska Grant Holloway tog sitt andra raka VM-guld på 110 meter häck efter ett lopp på 13,03 sekunder. Hans landsman Trey Cunningham tog silver efter ett lopp på 13,08 sekunder, vilket var hans första internationella medalj. Bronset togs av spanska Asier Martínez som satte ett nytt personbästa på 13,17 sekunder[2]. Två tunga favoriter försvann inför finalen - regerande olympiska mästaren Hansle Parchment kände av en skada och avstod finalen och årets statistik-etta Devon Allen tjuvstartade och diskades därmed.

Rekord

[redigera | redigera wikitext]

Innan tävlingens start fanns följande rekord:[3]

Rekord Idrottare Tid Plats Datum
Världsrekord  Aries Merritt (USA) 12,80 Bryssel, Belgien 7 september 2012
Mästerskapsrekord  Colin Jackson (GBR) 12,91 Stuttgart, Tyskland 20 augusti 1993
Världsårsbästa  Devon Allen (USA) 12,84 New York, USA 12 juni 2022
Afrikanskt rekord  Antonio Alkana (RSA) 13,11 Prag, Tjeckien 5 juni 2017
Asiatiskt rekord  Liu Xiang (CHN) 12,88 Lausanne, Schweiz 11 juli 2006
Nord-, centralamerikanskt och karibiskt rekord  Aries Merritt (USA) 12,80 Bryssel, Belgien 7 september 2012
Sydamerikanskt rekord  Rafael Pereira (BRA) 13,17 Rio de Janeiro, Brasilien 23 juni 2022
Europeiskt rekord  Colin Jackson (GBR) 12,91 Stuttgart, Tyskland 20 augusti 1993
Oceaniskt rekord  Kyle Vander-Kuyp (AUS) 13,29 Göteborg, Sverige 11 augusti 1995

Program

[redigera | redigera wikitext]

Alla tider är lokal tid (UTC−7).

Datum Tid Omgång
16 juli 11:25 Försöksheat
17 juli 17:05 Semifinaler
17 juli 19:30 Final

Resultat

[redigera | redigera wikitext]

Försöksheat

[redigera | redigera wikitext]

De fyra första i varje heat 0Q0 samt de fyra snabbaste tiderna 0q0 kvalificerade sig för semifinalerna.[4][5]

Vind:
Heat 1: -0,5 m/s, Heat 2: +0,4 m/s, Heat 3: -0,3 m/s, Heat 4: +0,2 m/s, Heat 5: +0,4 m/s

Placering Heat Namn Nationalitet Tid Noteringar
1 2 Grant Holloway  USA 13,14 0Q0
2 4 Hansle Parchment  Jamaica 13,17 0Q0
3 4 Rafael Pereira  Brasilien 13,23 0Q0
4 1 Trey Cunningham  USA 13,28 0Q0
5 4 Just Kwaou-Mathey  Frankrike 13,32 0Q0
6 1 Rasheed Broadbell  Jamaica 13,36 0Q0
7 3 Asier Martínez  Spanien 13,37 0Q0
8 2 Damian Czykier  Polen 13,37 0Q0
9 2 Joshua Zeller  Storbritannien 13,41 0Q0
10 3 Amine Bouanani  Algeriet 13,44 0Q0
11 1 Andrew Pozzi  Storbritannien 13,45 0Q0
12 2 Eduardo Rodrigues  Brasilien 13,46 0Q0
13 4 Shane Brathwaite  Barbados 13,47 0Q0
14 5 Devon Allen  USA 13,47 0Q0
15 3 Sasha Zhoya  Frankrike 13,48 0Q0
16 1 Jason Joseph  Schweiz 13,49 0Q0
17 1 Pascal Martinot-Lagarde  Frankrike 13,49 0q0
18 2 Nicholas Hough  Australien 13,51 0q0
19 5 Milan Trajkovic  Cypern 13,52 0Q0
20 3 Shuhei Ishikawa  Japan 13,53 0Q0
21 3 Orlando Bennett  Jamaica 13,55 0q0
22 5 Shunsuke Izumiya  Japan 13,56 0Q0
23 5 David King  Storbritannien 13,57 0Q0
24 4 Enrique Llopis  Spanien 13,58 0q0
25 2 Xie Wenjun  Kina 13,58
26 1 Mikdat Sevler  Turkiet 13,61
27 5 Antonio Alkana  Sydafrika 13,64
28 1 Peter Svoboda  Tjeckien 13,65
29 2 Louis François Mendy  Senegal 13,70
30 4 Rachid Muratake  Japan 13,73
31 3 Rasheem Brown  Caymanöarna 13,78
32 3 Gregor Traber  Tyskland 13,81
33 5 Wellington Zaza  Liberia 13,81
34 2 Chen Kuei-ru  Kinesiska Taipei 13,82
35 4 Elmo Lakka  Finland 13,91
36 4 Chris Douglas  Australien 13,95
37 1 Jérémie Lararaudeuse  Mauritius 14,19
38 5 Richard Diawara  Mali 14,35
3 Daniel Roberts  USA 0DSQ0 TR22.6.2
5 Gabriel Constantino  Brasilien

Semifinaler

[redigera | redigera wikitext]

De två första i varje heat 0Q0 samt de två snabbaste tiderna 0q0 kvalificerade sig för finalen.[6][7]

Vind:
Heat 1: -0,6 m/s, Heat 2: +0,3 m/s, Heat 3: +2,5 m/s

Placering Heat Namn Nationalitet Tid Noteringar
1 1 Grant Holloway  USA 13,01 0Q0, 0SB0
2 3 Hansle Parchment  Jamaica 13,02 0Q0
3 2 Trey Cunningham  USA 13,07 0Q0
4 3 Devon Allen  USA 13,09 0Q0
5 3 Shane Brathwaite  Barbados 13,21 0q0
6 3 Damian Czykier  Polen 13,22 0q0
7 3 Just Kwaou-Mathey  Frankrike 13,25
8 2 Asier Martínez  Spanien 13,26 0Q0, 0SB0
9 2 Rasheed Broadbell  Jamaica 13,27
10 1 Joshua Zeller  Storbritannien 13,31 0Q0
11 3 Andrew Pozzi  Storbritannien 13,35
12 1 Amine Bouanani  Algeriet 13,37 0NR0
13 2 Pascal Martinot-Lagarde  Frankrike 13,40 0SB0
14 2 Shunsuke Izumiya  Japan 13,42
15 3 Nicholas Hough  Australien 13,42
16 3 Enrique Llopis  Spanien 13,44
17 1 Rafael Pereira  Brasilien 13,46
18 1 Sasha Zhoya  Frankrike 13,47
19 2 Milan Trajkovic  Cypern 13,49
20 2 David King  Storbritannien 13,51
21 2 Eduardo Rodrigues  Brasilien 13,62
22 1 Orlando Bennett  Jamaica 13,67
23 1 Jason Joseph  Schweiz 13,67
24 1 Shuhei Ishikawa  Japan 13,68

Final

[redigera | redigera wikitext]

Finalen startade den 17 juli klockan 19:30.[8]

Placering Bana Namn Nationalitet Tid Noteringar
1 4 Grant Holloway  USA 13,03
2 6 Trey Cunningham  USA 13,08
3 8 Asier Martínez  Spanien 13,17 0PB0
4 2 Damian Czykier  Polen 13,32
5 7 Joshua Zeller  Storbritannien 13,33
1 Shane Brathwaite  Barbados 0DSQ0
3 Devon Allen  USA 0DSQ0
5 Hansle Parchment  Jamaica 0DNS0

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Men's 110 Metres Hurdles – Timetable”. worldathletics.org. https://www.worldathletics.org/competitions/world-athletics-championships/oregon22/timetable/bydiscipline/men/110-metres-hurdles. Läst 15 juli 2022. 
  2. ^ ”Holloway leads US 1-2 to retain world 110m hurdles title in Oregon”. worldathletics.org. 18 juli 2022. https://worldathletics.org/competitions/world-athletics-championships/oregon22/news/report/wch-oregon22-report-men-110m-hurdles. Läst 21 juli 2022. 
  3. ^ ”110 Metres Hurdles Men − Records”. World Athletics. https://worldathletics.org/records/by-discipline/hurdles/110-metres-hurdles/outdoor/men. Läst 15 juli 2022. 
  4. ^ ”Summary – 2022 World Athletics Championships – Men's 110 metres hurdles – Heats” (PDF). World Athletics. 16 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-110H-M-h----.RS4.pdf. Läst 21 juli 2022. 
  5. ^ ”Results – 2022 World Athletics Championships – Men's 110 metres hurdles – Heats” (PDF). World Athletics. 16 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-110H-M-h----.RS6.pdf. Läst 21 juli 2022. 
  6. ^ ”Summary – 2022 World Athletics Championships – Men's 110 metres hurdles – Semi-finals” (PDF). World Athletics. 17 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-110H-M-sf----.RS4.pdf. Läst 21 juli 2022. 
  7. ^ ”Results – 2022 World Athletics Championships – Men's 110 metres hurdles – Semi-finals” (PDF). World Athletics. 17 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-110H-M-sf----.RS6.pdf. Läst 21 juli 2022. 
  8. ^ ”Results – 2022 World Athletics Championships – Men's 110 metres hurdles – Final” (PDF). World Athletics. 17 juli 2022. https://media.aws.iaaf.org/competitiondocuments/pdf/7137279/AT-110H-M-f----.RS6.pdf. Läst 21 juli 2022. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Världsmästerskapen_i_friidrott_2022_–_Herrarnas_110_meter_häck&oldid=51110123”