Användare:Knyȝt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

"Jag kan bara se till mig själv som gärna vill lära mig jämtska. Jag behöver verkligen ett skriftspråk, det går liksom hand i hand med det talade språket och detta i synnerhet i dagens moderna samhälle. Det finns ingen möjlighet för ett språk att överleva utan ett skriftspråk i dag. Jag tror att jämtskan verkligen behöver en statushöjning och då måste man strukturera upp skriftspråket, så jag är faktiskt helt inne på Morpheus mer "strikta" linje. Jag tror inte att det finns tid kvar för att vänta och se, att prova och experimentera. Dagens "dialekter" tar så mycket stryk till förmån för det svenska riksspråket att man nog omgående måste göra något."


"Norrländskan är gammal runtröndska (dvs vikingtida tröndska) som blivit försvenskad. Samma med jämtska, fast vi har ju bara varit ockuperade av Sverige i drygt 300 år medan norrlänningarna har varit under det svenska oket mer än dubbla den tiden. Dessutom ligger ju Norrlandskusten längre österut än Jämtland, så även före svensktiden så måste jämtskan ha blivit starkare konformerad med de norska kärnmålen än vad norrländskan blivit. ... Under foilkvandringstiden fanns det en stortröndersk kultursfär i Centralskandinavien som sträckte sig från Tröndelagskusten i väst till Österbotten i öst. Exakt hur bofast folk flyttade omkring är inte så intressant - det som är intressant är att det strax före vikingatiden och några århundraden framåt kom vågor av trönder som bosatte sig i Jämtland och att det under medeltiden blev en svenskt inlemmande av Norrlandskusten, dvs Stor-Hälsingland. Dn urspungliga tröndska axeln Tröndelag-Jämtland-Hälsingland naggades allt mer i kanterna av svear och norrmän, och sedan 1178 så finns det inget autonomt tröndskt rike längre - först föll Tröndelag för norrmännen, sedan föll Stor-Hälsingland (inkl. Österbotten) för svearna och sedan Jämtand för norrmännen, ett halvt årtusende senare svenskarna."



Exempel på minimala par

[redigera]


Ord IPA Betydelse Etymologi
vera [ʋeːɾɐ] vara vera
fera [feːɾɐ] fara fara
gefa [ʨeːʋɐ] giva gefa
kefa [ʨʰeːʋɐ] småspringa
veggj [ʋɛʨː] vägg veggʀ
vekj [ʋɛʨʰː] varse vekj’
strif [streːʋ] sträv *striba-
stref [strɛːʋ] stöd Strebe
turn [tʰuːɳ] torn turn, turris
torn [tʰɑːɳ] sorts knut ?


Ordton

[redigera]

För västerbottniskan är det viktigt att det finns något sätt att beteckna ordton. Apostrof kan helt naturligt stå för apokope.

  • vætn /ʋǽtːn̩/ "vatten"
  • vætn’ /ʋæ̀tːn̩/ "vattna"

Brevis används ofta för kort eller försvagat ljud, och är således tjänlig som beteckning för icke-tonbärande stavelse.

  • mætĕnn /mǽːtn̩/ "maten"
  • fæten /fæ̀ːtʰen/ "fatet" (dativ)
  • vætnĕð /ʋǽtːnɛ/ "vattnet"
  • vætneð /ʋæ̀tːnɛ/ "vattnat"

Fler exempel på hur tonen avgör betydelsen:

  • járĕð "året"
  • járeð "årets avkastning"
  • rósę̆ "rosen"
  • rósę "bilden"


Vokaler

[redigera]

Vokalernas utveckling utifrån urgermanskan

[redigera]

*bēgazbǽg


*ātula-atoł
ǫxullaksoł
skǫkullskǫkoł
*stapulazstapoł


*hrugnazromm
*munizmon
*snuząsnor
*stukkazstokk
*sturmazstorm
*stuþsstoð
*sundrazsond, sondr
*trugątrog


*budąbuð
*bukkazbukk
*husǭ (*husōnų)husu
*kurnąkurn
*pundąpund
*rugizrug
*skutąskut
*skutizskut
*spurąspur
*sundąsund
*trudanątruda
*wurkijanąhvurk’
*wurmizurm


*hundazhúnd


*sanþazsannʀ, saðʀsanð
*tanþstǫnntænn
*kunþazkunnʀ, kuðʀforkunð, ókunðug, einkunðes
*munþazmunnʀ, muðʀmunð
*sunþanēsunnansunðę
*brunnaz ? snarare **brunþazbrunnʀ, bruðʀbrunð


*mannazmannʀmænn
*pannôpannapænn’
*þunnuzþunnʀtunn


Lång vokal:

*brinnanąbrinn’
*rinnanąrinn’
*spinnanąspinn’
*tinnanątinn’
*vinnanąvinn’


Kort vokal:

*finþanąfinð’
*hinþanąhinð’
*kunþiąkynð’
*sanþōnąsanð’
*gaminþijąminð’
*swinþazsvinð


Teoretiskt:

*gunþazgunnʀ, guðʀ → *gunð
*hanþaz*hannʀ, *haðʀ → *hanð
*hrinþaz*hrinnʀ, *hriðʀ → *rinð
*kunþijanąkynna → *kynð’
*linþazlinnʀ, liðʀ → *linð, *linðurm
*linnanąlinna → *linn’
*sanþōnizsannan, sǫnnun → *sanðę, *sanð’


U-omljudat a motför andra fonem

[redigera]


Ord IPA Umeå IPA Skellefteå IPA Luleå IPA Kalix
hatt/hætt [hǽtʰː] [hǽtʰː] [hǽtʰː] [hátʰː]
hátt [hótʰː]
át [óːtʰ] [ɒ́ːtʰ] [ɑ́ːtʰ] [óːtʰ]
nǫ́tt [nɑ́tʰː] [nɒ́tʰː] [nótʰː] [nótʰ]
gǫ́rð [kóːɽ] [kɒ́ːɽ] [kóːɽ] [kóːɽ]
kłǫ́kk’ [kʰɽókʰː] [kʰɽɒ́kʰː] [kʰɽókʰː] [kʰɽókʰː]
mǫ́rð [móːɽ]
arð [ɑ́ːɽ] [ɑ́ːɽ] [ǽːɽ]
svarð [ʂʲwɑ́ːɽ] [ʂʲwɑ́ːɽ] [ʂʲwǽːɽ] [swóːɽ] (jfr. [swóː] svag)
hǫnð [hɑ́nː] [hɒ́nː] [hónː] [hón]
hǫns [hɑ́ɳʂ] [hɒ́ɳʂ] [hóɳʂ] [hóns], [hóneʂ]
hǫ́num [hɞ̀ːɳɞm] [hɒ̀ːɳom] [hòːnʊ̃] [hòːnʊ̃]
trǫnu [tʰrɞ̀ːɳʉ] [tʰrɞ̀ːɳʊ] [tʰrɞ̀ːnʊ] [tʰrɞ̀ːnʊ]
gott [cɞ́tʰː] [kótʰː]
snor [snɑ́ˑɾ] [snɒ́ˑɾ] [snóˑɾ] [snóˑɾ]
trog [tʰrɑ́ˑɣ] [tʰróˑɣ] [tʰrúˑɣ] [tʰróˑ]
bort [bóʈʰː] [bóʈʰː] [bóʈʰː] [bóʈʰː]
ǫ́g [óˑɣ] [ɒ́ˑɣ] [óˑɣ], [u] [óˑ]
áf [óˑ] [ɒ́ˑ] [ɑ́ˑ] [óˑ]


Förändring framför rð

[redigera]


Fornnordiska Bottniska
garðr gǫ́rð
mǫrðr mǫ́rð
orð órð
borð bórð
sporðr spórð


Fornnordiska Bottniska
harðr harð
svǫrðr svarð
varðr, vǫrðr varð
verðr verð, varð


Hur har utvecklats

[redigera]


Fornnordiska Bottniska IPA Umeå IPA Luleå IPA Kalix
ǫln, alin ałn [ɑ́ːɳ] [ɔ́ːɳ] [ɔ́ɳː]
bǫlkʀ, balkʀ bałk [bɒ́ɽkʰ] [bɔ́ɽkʰ] [bɔ́ɽkʰ]
hals hałs [hɑ́ʂː] [hɔ́ʂː] [hɔ́ʂː]
halfʀ hałf [hɑ́ɽʋ] [hɔ́ɽʋ] [hɔ́ɽʋ]
halmʀ hałm [hɑ́ɽm] [hɔ́ɽm] [hɔ́ɽm]
tǫlg- tałgj [tʰɒ́ˑɽɪ] [tʰɔ́ˑɽɪ] [tʰɔ́ˑɽɪ]


Fornnordiska Bottniska IPA Umeå IPA Luleå IPA Kalix
dalʀ dał [dɒ́ˑɽ] [dǽˑɽ] [dɒ́ˑɽ]
mǫlʀ mał [mɒ́ˑɽ] [mǽˑɽ] [mɔ́ˑɽ] (från bfsg?)
tal tał [tʰɒ́ˑɽ] [tʰǽˑɽ] [tʰɒ́ˑɽ]


Fornnordiska Bottniska IPA Umeå IPA Luleå IPA Kalix
bjalki bjałk [bjɒ́ɽkʰ] [bjǽɽkʰ] [bjǽɽkʰ], [bjɞ́ɽkʰ]
hjalpa hjałp’ [jɒ̀ɽpʰ] [jɞ̀ɽpʰ] [jɞ̀ɽpʰ]


Tydlig är väl regeln att nordliga mål får å-ljud framför tjockt l i långstaviga ord men inte i kortstaviga eller efter j.


iald, eld, ild

[redigera]


Fornnordiska Bottniska IPA Umeå IPA Luleå IPA Kalix
gjalda gjell’ [ʤɛ̀lː] [ʤɛ̀lː] [ʤɛ̀lː]
gelda gjeld’ [ʤɛ̀lː] [ʤìːl] [ʤìːɽ]
kelda kjeld’ [ʨʰɛ̀lː] [ʨʰìːl] [ʨʰìːl]
kveld kveld [kʰwɛlː] [kʰwíːl] [kʰwíːl]
eldʀ eld [éːl] [éːl] [íːl]
spjald spjelð [spjéːl] [spíːl] [spíːl]


Eld kommer av fornnordiska eildʀ, (från PGmc ailidaz) det är isländskan som är konstig i detta fall. Sen är väll den bottniska formen från ackusativet alltså bara eild om man ska vara petig.

-r(r)

[redigera]


Fornnordiska Bottniska IPA Umeå IPA Luleå IPA Kalix
þurr tyr [tʰɞ́ːɾ] [tʰɞ́rː] [tʰɞ́rː]
duriz, dyrr dyr [dɞ́ːɾ], [dʏ́ːɾ] [dɞ́ːɾ] [dɞ́ːɾ]
fyrr fyr [fɞ́ːɾ], [fʏ́ːɾ] [fɞ́ːɾ] [fɞ́ːɾ]
gerr, gjǫrr, gǫrr gør, ger [jøːɾ] [djeːr] [djeːr]
tjǫrr tjør [ʨʰøːɾ] [ʨʰøːɾ] [ʨʰøːɾ]


Bottniska vokaler

[redigera]


É och ǽ

[redigera]

Skillnaden mellan fornnordiskt é och ǽ är bevarad i bottniskan. Vissa ǽn har dock övergått till én genom vokalbalans.


Vokalbalans ǽ → é:

Annan förändring:

  • snǽfʀsnéf
  • snǽʀsné
  • Isländska mæltr "som talar" har annan vokal än bottniska lágmélt (möjligen föreligger här en förändring mǽla*méla som påverkat mǽltʀmélt).

Ingen vokalförändring:


Den gamla nasalen ę

[redigera]

Historiskt har långstaviga bottniska ord haft ett nasalt schwa /ə̃/, som för det mesta sedan utvecklades till något a-liknande ljud /ɐ/. Olika fornnordiska ljud som -in(n), -un(n), -an(n), m. m. har således blivit till a-ljud, varför ord som sunðę, innę och morgję alltid slutar på a i samtliga mål, och aldrig på -in, -un etc. I ord som syskęn, sviskęn etc. har n'et återinförts från den bestämda formen, syskęnĕð, sviskęnĕð, och de egentliga formerna *syskę, *sviskę har försvunnit. Dessa senare ord har således egenskapen att n'et (efter ę) uttalas tjockt i södra målen, precis som i útęni, innęni osv., till skillnad från ord som fjórtan och nittan.

Långstaviga maskuliners bestämda pluralform -ęn uttalas -a i söder, och -an i norr; t. ex. gubbęn, skógęn; jämför "-son", som uttalas -sa (i södra målen?); t. ex. Eirks son.

Framför -nd har ę utvecklats till lite olika varierande ljud, beroende på mål; se t. ex. tíęndt (tunnt n-ljud har här skyddats av d:et).


Progressivt i-omljud

[redigera]

Bottniskan har inte lika ofta progressivt i-omljud som svenskan. Det är främst ja som avviker från det svenska mönstret. Yngre mål kan uppvisa omljudda former där inget historiskt omljud funnits. I de äldre målen förekommer omljudet framför dessa konsonanter:

Opåverkad står vokalen framför dessa:

Kort ö

[redigera]

Ord som har gammalt kort ö:


Brott

[redigera]

É ska ha brutits till ie sen gammalt i hela gamla Västerbotten, som sedan har utvecklats till je, (j)i och , beroende på mål. Rent allmänt kan fonemet stå för [e]; t. ex. där inget j kan inskjutas, som i rétt.


Konsonanter

[redigera]

Velar nasal

[redigera]

Av gammal nasal vokal:


KVKn(e) → KVnKn

[redigera]


Hårt k och g framför främre vokaler

[redigera]

Ord som saknar förmjukning:


G-inskott efter diftong i södra målen

[redigera]


G-fonem blir j-fonem i böjningsformer

[redigera]

Mjukt g /ʤ/ har utvecklats i böjningsformer som ełginn, som blivit ełgjĕnn, men då /ɽʤ/ och /ɾʤ/ av fonotaktiska skäl uttalas /ɽj/ och /ɾj/, har g-fonemet analogiskt omtolkats som ett j-fonem, och så har /ɛ́ɽɡ/ omtolkats till /ɛ́ɽj/, sedermera /ɛ́ɽɪ/, /ɛ́ˑɽe/.

Ord som i sin grundform inte hade följts av någon främre vokal eller j bevarar oftare hårt g:

Pitemålet särskiljer sig med hårda g:n:

Så ock lövångersmålet:


Härledningar

[redigera]

Vokalfonem

[redigera]
Fn. fonem Vb. fonem Ord
á á nák, rjáł’
vá → (v)ó vór, tół, kóð’
á → ǫ frǫginn
a a tall, tał, taga
a → æ fær
a → ǫ vǫkinn
ǫ ǫ bǫll, vǫru
ǫ → a sak
ǫ → ø øł
ǫ́ nǫ́tt
é tré, é
e, ę e veðr, nef
e → i ita, sig v.
e → i → y fyrið v.
í í ís
í → ý svýn
i i vita, vili
i → y svyma
ó rót
o o trot, bort
orð → órð spórð
ú skúm
u u rug, rugu, vurd’
u → u~ø brunð, sunðę
ý ý ýr’
ý → ú úrð’, úrt
y fyr, fyri, byrj’
ǿ fǿr’, tǿmn’
ø gøra, gør
ǽ ǽ nǽfr, nǽst
ǽ → é snéf, bés’


Ord med svagtonigt ursprung

[redigera]


Låneord

[redigera]

Verb som slutar på -ǽr

[redigera]

affektǽr, afinsjónǽr, ærgulǽr, duktórǽr, eksmentǽr, figulǽr, galantǽr, gæstrǽr, græsǽr, grágnǽr, refferǽr, reppetǽr, sidǽr, spæðsǽr, sjennǽr, stræffsǽr, trafalǽr, tunðrǽr, óbservǽr, ópparǽr


På kul

[redigera]


Teoretiska ord

[redigera]


Fornnordiska *Bottniska *Uttal
Ásló, Ósló *Ósl’ */ʊ̀ɬː/, /òɬː/
Ásbjǫrn, Ǽsbjǫrn *Ásbjern, *Ǽsbjern */òːspjenː/, /ɒ̀ːspjɛːɳ/, /òːspjɛɳː/, /èːspjenː/, /èːspjɛːɳ/, /èːspjɛɳː/
Ǫzurr *Æðsor */æ̀sːɑɾ/
Bolgaraland *Bołgarlandĕð */pɑ̀ɽkɑɾlɑːne̞/, /pòɽkɑɾlæ̃ːtʰe̞/
Eistland, Eistaland *Eisðslandĕð */èɬːɑːne̞/, /ɑ̀ɪ̯ɬːɒnːe̞/, /èɪ̯ɬːæ̃ːte̞/
Englar *Engłęn */ɛ̀ŋɽɐ/, /ɑ̀ɪ̯ŋɽɐ/, /èɪ̯ŋkɽɐn/, /ɛ̀ŋɽɐn/
enska *ensk’ */ɛ̀ɳʂk/
*Fala *Fǫłun */fɞ̀ːɽʉn/, /fɞ̀ɽʊn/
forverari *forverar */fɑ̀ːɾʋeːɾɑɾ/, /fòːɾʋeːɾɑɾ/
Ginnungagap *Ginninggæpĕð */jìːnɪŋcjæːpʰɛ/, /ʨìːnɪŋcjæːpʰɛ/
Gutland *Guðslandĕð */cɞ̀ɬːɑːne̞/, /kòɬːɒnːe̞/, /kʊ̀ɬːæ̃ːte̞/
djákn *djankn, *djakn */jɒ́ŋ̊kən/, /ʨǽkʰːən/, /ʨɒ́kʰːən/
lén *lén */jéːn/, /jǿːn/, /líːn/
Niðaʀós *Niðásĕnn */nèːoːsn̩/
norðrǿnn *norǿn */nɑrǿːn/, /nɑrǿːɳ/, /norǿːn/
Norðvegr, Nórvegr, Nóregr *Nórig */nùːɾe̞(ɣ)/, /nòʊ̯ːɾɪ(ɣ)/
Svíaríki *Svíríkjeð */ʂʲwìːriːʨʰe̞/, /ʂʲwø̀ʏ̯ːrøʏ̯ːʨʰe̞/, /ʂʲwɛ̀ɪ̯ːrɛɪ̯ːʨʰe̞/
Svíaland *Svílandĕð */ʂʲwìːlɑːne̞/, /ʂʲwø̀ʏ̯ːlæ̃ːtʰe̞/
sǿnskʀ *sǿnsk */sœ́ɳʂk/
til sǫlu *dil sǫłu */sɞ̀ːɽʉ/, /sɞ̀ɽʊ/
Þróndheimr, Þróndeimr *Tróndheimĕnn */tʰrʊ̀nː(h)eɪ̯ːme̞n/, /tʰrʊ̀nd(h)eɪ̯ːme̞n/, /tʰròʊ̯nd(h)eːme̞n/
þrœndr *Trǿnd */tʰrœ́nː/, /tʰrœ́nd/
Þrœndalǫg *Trǿndlagĕð */tʰrœ̀nːlɑːɣʲe̞/, /tʰrœ̀ndlæːɣʲe̞/
Uppsalir *Ópsol */ʊ̀fsɑːl/, /ʊ̀fsoːl/
valkyrja *vałkuri (jfr. apuni) */ʋɑ̀ːɽkʰʉːɾɪ/, /ʋæ̀ːɽkʰʉɾɪ/
vápn, vákn *vónkn, *vókn */ʋʊ́ŋcʰe̞n/, /ʋʊ́cʰːe̞n/, /ʋóʊ̯cʰːe̞n/
Vǫlsungr *Vałsing */ʋɑ̀ʂːɪŋ/, /ʋòʂːɪŋk/, /ʋòʂːɪŋ/
vél *vél */ʋéːl/, /ʋíːl/
Ýmiʀ *Ým’ */ỳːm/, /ìːm/, /ʊ̀ɪ̯ːm/, /ø̀ʏ̯ːm/

AarlandÁrlandĕð "Arlanda" ár- gen. till á f

Färiska andsøgn [ˈanˌsœkn]andsygn [ɑ̀ːɳʂøŋ(ːə)n] "motsägelse"

Nahuatl āxōlōtl [aː.ˈʃóː.loːtɬ]ásjólótil, ásjótil eller sjálátil "Ambystoma mexicanum"

SarekSarik [sɑ́ːɾɪk] (jfr. nelik, kvuksik)

NjåtjosvaggeNǫ́ttljúsvuggę

SarvesvaggeSærfsvuggę

AlggavaggeAłgvuggę

KuopervaggeKǫuparvuggę

RuotesvaggeRóðsvuggę

PastavaggeFæstvuggę

RapadalenRepadałĕnn

KukkesvaggeKugsvuggę



Påhitt

[redigera]


Svenska *Bottniska *Uttal
omljud *ljúðværp */jʉ̀ːʋærp/, /lɪ̯ùːɾʋarp/
vetenskap *vitskæp */ʋètscæːp/, /ʋɪ̀tscaːp/
Europa *Evrópę̆ */e(ʋ)rúːpɐ/, /e(ʋ)róʊ̯ːpɐ/
Europa *Øyrópę̆ */ø̀ʏ̯ːruːpɐ/, /ʊ̀ɪ̯ːroʊ̯ːpɐ/, /ø̀ːroʊ̯ːpɐ



Teoretiskt alfabet

[redigera]


Bókstafană Næmn IPA Umemål
A a aĕð [ɑ́ː]
Á á langaĕð [lɑ̀ŋːɑː]
Æ æ stuttæskjĕnn [stʉ̀tʰːæʂʲe̞n]
Ǽ ǽ langæskjĕnn [lɑ̀ŋːæʂʲe̞n]
Ǫ ǫ krókaĕð [kʰrùːkʰɑː]
Ǫ ǫ ljúðværpsaĕð [jʉ́ːʋæʂɑː]
B b béð [pjéː]
D d dǽð [téː]
Ð ð edĕð [éːde̞]
E e eĕð [éː]
É é langeĕð, éð [lɑ̀ŋːeː], [jéː]
Ę ę krókeĕð [kʰrùːcʰeː]
Ę ę ljúðværpseĕð [jʉ́ːʋæʂeː]
F f effĕð [ɛ́fːe̞]
G g géð [ʨéː]
H h háð [hóː]
I i stuttíð [stʉ̀tʰːiː]
Í í langíð [lɑ̀ŋːiːð]
J j jodĕð [jɑ́ːte̞]
K k káð [kʰóː]
L l ellĕð [ɛ́lːe̞]
M m emmĕð [ɛ́mːe̞]
N n ennĕð [ɛ́nːe̞]
O o stuttóð [stʉ̀tʰːuː]
Ó ó langóð [lɑ̀ŋːuː]
Ø ø stuttǿð [stʉ̀tʰːøː]
Ǿ ǿ langǿð [lɑ̀ŋːøː]
P p péð [pʰéː]
(Q q) kúð [kʰʉ́ː]
R r errĕð [ɛ́rːe̞]
S s essĕð [ɛ́sːe̞]
Z z zetað [sèːtʰa]
T t téð [ʨʰéː]
U u stuttúð [stʉ̀tʰːʉː]
Ú ú langúð [lɑ̀ŋːʉː]
V v væffĕð [ʋǽfːe̞]
(W w) tvývæffĕð [ʨʰwỳːʋæfːe̞]
(X x) eksĕð [ɛ́kse̞]
Y y stuttypsilę [stʉ̀tʰːøfselɐ]
Ý ý langypsilę [lɑ̀ŋːøfselɐ]



Umemålet har förutom jag och gøra också de mer allmänna ég och gera:

"Tråmä ji hä gjer", det gör jag alldeles icke. Vb. (Ume). 

http://runeberg.org/dialektl/0778.html


wikt:en:User:LokiClock/Most_common_Old_Norse_words


Det kanske finns något att göra här, eller här.


ortografi här och här


Gammal långstavighet föregår alltid apokope, och gamla långstaviga ord akopoperas alltid.



|- !Vokativ | |Knyȝtið | |


  • Däu jäst fajg
  • faigr (faigar, faigur)
  • ákr (a:kar, a:kur)
  • vakr (vak:ar, vak:ur)


Ord Fonem
ager, blaða, dağ, faðer, hana, kaga, marğen, stað, vaben vara, /ɑː/
hjarta, hvarv, maðk /aː/
jærn, stært, stjærna, værlð /ɛɐː/, /aː/
dværğ, kværn /ɛ́ɐː/
áðra /àʊː/, /àː/, /ɔ̀ː/, /ɛ̀ɑː/
aw /aʊː/, /ɑː/, /ɔː//
kass, manð, stabbe, plaz, vanð /a/
æble /aɪː/
blǽsa, nægen, pæra, sælv, trǽ /aɪː/, /ɛː/
nævnd, sælla, svælla, væzka, vægg, ælling /aɪ/, /ɛ/
balja /aɪː/, /a/
nælða /aɪ/
væva /ɛː/
hæst, tænka /ɛ/
áğsel /ɑ́ɪː/
stræde /àɪː/, /æ̀ː/
krævs /aɪ/, /æ/
fjæðer /aɪː/, /ɛæː/
á, /aʊː/, /oː/, /ɛɑː/
mála, , tága, tráð, tvá /aʊː/, /oː/
káng, sánka, svámp, váss /aʊ/, /ɔ/
fağn, vağn /ɔɪː/, /ɑʊː/
hém, mél /ʊɪː/, /ɛʊː/, /eː/, /jɛː/
réða /ʊ̀ɪː/, /ɛ̀ʊː/, /ɞ̀ɪː/, /ø̀ː/
éð, /ʊɪː/, /ɛʊː/, /eː/
kéðer /ʊɪː/, /ɞɪː/
bléja /ʊ̀ɪː/, /èɪː/
snés, stéğers /ʊ́ɪː/
uga /ø̀ʉː/, /ø̀ː/
bǫrd, tǫrv /œ́ɐː/, /ɔ́ː/
mørker, ǫrn, tørstuğer /œ́ɐ/, /ɔ́ː/
syrk /øɐː/ eller /ʏ́ː/
hjørna /œ̀ɐː/
nørðe, spøra /œ̀ː/, /ɔ̀ː/
bónð, dǫm, drónning, fólk, kǫm, kǫpp, lǫm, mǫl, nǫtt, sǫmmar, trǫlð, rǫtta /ø/, /ɞ/, /ɔ/
brønð, tørrer /œ/
glimma, lim, nimma, timmer /eɪ/, /øʏ/
flød, gønom, kød, møg, rǿðe, sølver, søn /øː/
tjúv /øʉː/, /iʊː/
dótter /ɵ̀/
héz /ʊɪ/
fédt /ʊɪ/, /ɛʊ/, /e/
rénsa /ʊ̀ɪ/, /ɛ̀ʊ/, /ɞ̀ɪ/, /ø̀/
hýben, strýbe /ø̀ʏː/, /ìː/
ýva /ìː/, /ø̀ʏː/, /ø̀ː/, /ỳː/
flýğa /ø̀ʏː/, /ɔ̀ɪː/
dýr /jøʏː/, /yː/
blý, yğsa /øʏː/, /yː/
lýn, týkker /ǿʏː/
snýfnóg /ø̀ʏ/ + /ʊː/
pylsa /ø̀ʏ/, /ʏ̀/
hylðe /ø̀ʏ/, /ỳ/
hydda, hvýsla, mylla /ø̀ʏ/
dygg /ʏ/
bíða, híðe, miğe, sniğel /eɪː/, /iː/
skib /eɪː/, /eː/
drikka /è/, /èɪ/
tvinga, villa /èɪ/, /ì/
milk, milte, tizle /eɪ/
slya /ø̀ʏː/
oğse, skoğ /eʊː/, /ɑʊː/
rávt /áʊ/
/áʊː/, /óː/, /ɛ́ɑː/
hawe, hawre, nawn, rawn /ɑ́ː/, /áʊː/
bónðe, bóð, gólv, hól, póda /ʊː/
pást /aʊ/
hvede, kleðra, negel, peber, veda /eː/
birk, fer /eɐː/
oğse /èʊː/, /ɑ̀ʊː/
norðan /èʊː/, /ʊ̀ː/
ost /eʊ/, /ʊ/
hvo, komma, sjonga, svolten /ʊ/
bose, jorð, nabo, orð /eʊː/
nælða /àɪ/
málebánð /àʊː/ + /aʊ/, /òː/ + /ɔ/
monð /ʊ/, /ʉ/
lug, /ǿʉː/
ljá /óː/
ljordağ /éʊː/ + /ɑ/, /ɔ́ː/ + /ɑ/
kvélð /ʊː/, /eʊː/, /ɞɪː/, /eː/
blóð, nóğen /ʊ̀ː/, /ø̀ː/ - /ǿː/, /ʊ́ː/
prǿva /ø̀ː/, /ɛ̀ʊː/
glowa, lowa /èʊː/, /ɑ̀ʊː/, /ø̀ː/ - /ɑ̀ʊː/, /èʊː/, /ø̀ː/
gárð /áʊː/, /gɔ́ː/, /áː/
huweð /ø̀ʉː/, /ɑ̀ʊː/, /ʊ̀ː/ + /ə/
dúwa /ø̀ʉː/, /ɑ̀ʊː/, /ʊ̀ː/ | + /a/
buğe, fuğl /øʉː/, /ɑʊː/
føğle /øɪː/, /ø/
sóğn /øɪː/, /ɵɪː/
fryst, tólvt /ø/