aflą

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Urgermanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

*aflą n

  1. avel; kraft; styrka; makt; förmåga
    Etymologi: Av äldre urgermanska *aflam, av förgermanska *áplom, av urindoeuropeiska *h₃éplom
    Sammansättningar: *aflijaną, *aflōną
    Besläktade ord: *aƀnijaną, *aƀnijandz, *aƀniją, *aƀniþaz, *aƀô, *aƀraz, *aflijandz, *afliþaz, *aflōndz, *aflōþaz, *ōƀijaną, *ōƀijandz, *ōƀijaz, *ōƀiþaz, *ōƀō

Böjningar

[redigera]
a-stam
Neutrum
Singular Plural
Nominativ *aflą

/ˈɑɸ.lɑ̃/

*aflō

/ˈɑɸ.lɔː/

Vokativ *aflą

/ˈɑɸ.lɑ̃/

*aflō

/ˈɑɸ.lɔː/

Ackusativ *aflą

/ˈɑɸ.lɑ̃/

*aflō

/ˈɑɸ.lɔː/

Genitiv *aflas

/ˈɑɸ.lɑs/,

*aflis

/ˈɑɸ.lis/

*aflǫ̂

/ˈɑɸ.lɔ̃ːː/

Dativ *aflai

/ˈɑɸ.lɑi̯/

*aflamaz

/ˈɑɸ.lɑ.mɑz/

Instrumentalis *aflō

/ˈɑɸ.lɔː/

*aflamiz

/ˈɑɸ.lɑ.miz/

Omvandlingar

[redigera]