kennel

Svenska

Substantiv

Böjningar av kennel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kennel	kenneln	kennlar	kennlarna
Genitiv	kennels	kennelns	kennlars	kennlarnas

kennel

1. hundgård, i synnerhet kommersiellt driven rörelse för under begränsad tid omhändertaga hundar, eller för avel på hundar av godkända, registrerade raser

   Etymologi: Av engelska kennel, av anglo-normandiska kenil, av en fornnormandisk variant av fornfranska chenil (varav nufranska chenil), av vulgärlatinska *canile, av latinska canis (”hund”), äldre canēs, av uritaliska *kō, av urindoeuropeiska *ḱwṓ.

Engelska

Substantiv

Böjningar av kennel	Singular	Plural
Nominativ	kennel	kennels
Genitiv	kennel's	kennels'

kennel

1. kennel
2. hundkoja