| dbo:abstract
|
- El Felibritge (en occità: lo Felibritge segons la norma clàssica o lou Felibrige segons la norma mistralenca) és un moviment cultural dedicat a la llengua i la cultura occitanes, amb algunes connexions als Països Catalans. El seu domini d'acció és especialment de caràcter literari, però la seva història també va tenir relacions amb certs esdeveniments polítics. Els seus membres són els felibres i les felibresses. El que és relatiu o pertanyent al Felibritge rep l'adjectiu felibrenc -a. El nom potser prové de la transcripció errònia de la dita popular occitana Sefer libre de la lei per sèt felibres de la lei (ca)
- Félibrige (okzitanisch lo Felibritge, lou Felibrige) ist eine Vereinigung, zu der sich am 21. Mai 1854 auf Schloss Font-Ségugne bei Avignon sieben Schriftsteller zusammenfanden, um eine Wiedergeburt der provenzalischen Kultur einzuleiten. (de)
- Felibriĝo (en la okcitana: lo Felibritge laŭ la klasika normo aŭ lou Felibrige laŭ la mistrala normo) estas beletra asocio fondita la 21-an de Majo 1854 far Frédéric Mistral kaj aliaj ses provencaj verkistoj, kies celo estas defendi kaj refortigi la okcitanan lingvon. Ĝia agad-kampo estas precipe kultura, sed dum ĝia historio iam rilatis al kelkaj politikaj okazaĵoj. La felibriĝanoj estas nomitaj okcitan-lingve felibres (viroj) kaj felibresses (inoj). (eo)
- The Félibrige (French pronunciation: [felibʁiʒ]; Lo Felibritge in classical Occitan, Lou Felibrige in Mistralian spelling, pronounced [lu feliˈβɾidʒe]) is a literary and cultural association founded in 1854 by Frédéric Mistral and other Provençal writers to defend and promote the Occitan language (also called the langue d'Oc) and literature. It is presided over by a capoulié (classical norm: capolièr). (en)
- El Félibrige (en occitano: lou Felibrige según la norma mistraliana, lo Felibritge según la norma clásica) es una asociación literaria fundada en 1854 por Frédéric Mistral y otros escritores provenzales para proteger y cultivar la lengua occitana (o langue d'oc). (es)
- Le Félibrige (en occitan : lou Felibrige selon la norme mistralienne ou lo Felibritge selon la norme classique) est une association qui œuvre dans un but de sauvegarde et de promotion de la langue, de la culture et de tout ce qui constitue l'identité des pays de langue d'oc. Son siège social est situé à Arles, au Museon Arlaten, son siège administratif est à Aix-en-Provence. (fr)
- フェリブリージュ（Le Félibrige）は、19世紀にオック語の一方言であるプロヴァンス語の保護を目的としてフレデリック・ミストラルらによって創設された団体（およびそれに代表される運動）。 フェリブリージュは1854年5月21日にヴォクリューズ県で、七人の詩人たちによって創設された。その七人とはミストラル、ジョゼフ・ルマニユ(Joseph Roumanille)、テオドル・オバネル(fr:Théodore Aubanel)、ジャン・ブリュネ(Jean Brunet)、ポール・ジエラ(Paul Giéra)、アンセルム・マチュー(Anselme Mathieu)、アルフォンス・タヴァン(Alphonse Tavan)である。 「フェリブリージュ」はミストラルによって栄誉を取り戻したプロヴァンス語の "félibre" であり、近代プロヴァンス語作家をあらわしている。この語はもともとラテン語のfellibris（赤子）に由来し、詩人がムーサの赤子であることを示している。 (ja)
- Il felibrismo (lou Felibrige in provenzale) è un movimento letterario nato in Francia, a Font Ségune vicino a Vaucluse, nel 1854 che, traendo spunto dal movimento romantico e dall'attenzione da esso mostrata alle identità nazionali e locali, tendeva a valorizzare la difesa della lingua occitana, ponendo la salvaguardia dell'identità culturale provenzale. (it)
- De Félibrige is een literair genootschap dat werd opgericht door Frédéric Mistral en enkele andere Provençaalse schrijvers. Het genootschap heeft tot doel om de literatuur in het Provençaals (een Occitaans dialect) en de Provençaalse cultuur te behouden en te promoten. De Félibrige werd opgericht op 21 mei 1854 in Châteauneuf-de-Gadagne. De oprichters waren Frédéric Mistral, , , , , en . De naam Félibrige is afgeleid van het Provençaalse woord félibre, dat leerling of volger betekent. Ook Alphonse Daudet was lid van de Félibrige. (nl)
- Związek Felibrów, także Felibridz, Felibriż (prowans. lou Felibrige według zapisu Mistrala lub lo Felibritge według zapisu klasycznego; fr. le Félibrige) – stowarzyszenie powołane prawomocnie 1 lipca 1901 roku, mające na celu ochronę i wspieranie tożsamości kulturowej regionów, w których mówi się językiem oksytańskim. Siedzibą stowarzyszenia jest Muzeum Arlezyjskie w Arles. (pl)
- Feliberförbundet är ett inom det provensalska språkområdet i Frankrike bildat förbund, vars mål är upprätthållandet av det provensalska språket som talspråk, men särskilt som litteraturspråk, främjandet av den provensalska litteraturen samt bevarandet av den gamla provensalska konsten och kulturen. Den provensalska litteraturen hade sedan trubadurpoesins nedgång alltmer fått rangen av en ren dialektlitteratur. Under 1800-talets första hälft framträdde emellertid tendenser till en pånyttfödelse. Framstående skalder som Jacques Jasmin uppmärksammades, och Joseph Roumanille förberedde renässansen genom den väl mottagna diktsamlingen Li Prouvencalo, i vilken 31 provensalska skalder, bland dem Roumanille själv, Théodore Aubanel och Frédéric Mistral, bidrog och till vilken litteraturkritikern Saint-René Taillandier skrev ett förord. Detta, jämte några andra publikationer av liknande art, stärkte de tankar på litterär sammanslutning som en tid legat i luften. Dessa tankar tog sig uttryck i två kongresser, i Arles 1852 och i Aix 1853, till vilka många skalder från olika delar av Sydfrankrike samlades med avsikt att rådslå om den språkliga basen för den pågående rörelsen. De överläggningar som vid dessa kongresser hölls rörande den dialekt som skulle läggas till grund för litteraturspråket och om de ortografiska spörsmål som därmed sammanhängde ledde dock icke till något definitivt resultat, men kongresserna ökade intresset för saken, och ett betydelsefullt litterärt resultat av Aixkongressen var den samling av där föredragna dikter, som sedan gavs ut av Jean-Baptiste Gaut under titeln Roumavagi deis troubaires. En mindre grupp om sju skalder tillhörande Avignonskolan fick i uppdrag att lägga den definitiva grunden för den provensalska litteraturens renässans. Den 21 maj 1854 samlades Roumanille, Aubanel, Mistral, , och hos skalden Paul Giéra på slottet Fontségugne till ny överläggning för att lösa de frågor, som de tillsammans med Antoine Crousillat, länge samarbetat om. De beslöt vid detta tillfälle att bilda ett förbund till det provensalska språkets fixering och förädling och den provensalska vitterhetens befrämjande. Mistral, som kommit med idén till förbundet, fick i uppdrag att ge det ett lämpligt namn. Ett sådant namn fann han i en legend, som han hört av en gumma i sin hemby Maillane. Legenden hette L’0uresoun de Saint Anseume, och där talas på ett ställe om Kristi samtal i templet med de sju skriftlärde, U set felibre de la lei. Ordets ungefärliga mening var tydlig, men om dess mera precisa betydelse och ursprung visste man inte. Olika tolkningar har gjorts, bland vilka bör framhållas romanisten , som härleder det från spanskans feligrés (av filii ecclesice, kyrkans söner). Namnet antogs, och förbundet benämndes Lou Felibrige. Förbundets första åtgärd blev att skapa ett organ, som på ett bättre sätt än aldrig så populära diktsamlingar kunde föra ut dess strävanden till en bredare allmänhet. Till detta ändamål beslöt man ge ut en årskalender med folkligt innehåll och i avseende på det språkliga tillämpa de av förbundet fastställda principerna. Första årgången av Armana prouvenpau gavs ut 1854 i 500 exemplar, i början av 1900-talet tryckes den i över 15 000 exemplar. Dess innehåll utgjordes av såväl vers som prosa, och bland dess många medarbetare räknas de främsta provensalska författarna. Den dialekt som felibrerna lagt till grund för litteraturspråket är den så kallade Rhône-dialekten, och Mistral beskrev i sitt provensalska lexikon Lou tresor dou felibrige detta litteraturspråks resurser. Feliberförbundet fick snabbt många anhängare. 1876 konstituerades det en andra gång, då under Mistrals ordförandeskap en församling av 54 felibrer antog de förbundsstadgar som fortfarande gäller. Då inrättades lokala avdelningar, maintenances, en för varje större provensalsk dialekt, vilka i sin tur indelades i underavdelningar, écoles. Förbundets höga råd, Feliberkonsistoriet, består av 50 medlemmar, vilkas utmärkelsetecken är la cigale d’or. Ordföranden kallas capoulié och bär den gyllene sjustjärnan, förbundets emblem. De olika underavdelningarna bedriver en självständig verksamhet i överensstämmelse med förbundets stadgar. Vart sjunde år hålls en generalförsamling med så kallad jeux floraux, vid vilka den lagerkrönte skalden själv utser festens drottning, som trycker olivkransen av silver på hans huvud. Feliberförbundet fick mycket stor spridning i Sydfrankrike, men även i Paris bildades underavdelningar. Förbundet har haft stor betydelse för den provensalska litteraturen. Bland skalder, som under senare tid bidragit till dess rykte, kan nämnas Felix Gras och . (sv)
- O Felibritge (também conhecido como Félibrige na grafia francesa) é um movimento dedicado à defesa da língua e cultura da Occitânia, com conexões com os Países Catalães. Sua atuação situa-se especialmente no âmbito literário. Sua vocação é favorecer e organizar a salvaguarda e promoção da língua occitana e de tudo o que constitui a cultura específica do "País d’Òc". (pt)
- Фелибри́ж (фр. Félibrige) — литературное движение XIX века во Франции, созданное с целью возрождения провансальской литературы. Начало движения «фелибров» восходит к так называемой «авиньонской школе», в которой объединились поэты, пишушие на провансальском (окситанском) языке и мечтавшие о возрождении словесности и культуры французского Юга. Одним из основателей движения считается поэт Жозеф (Джозе) Руманиль, выпустивший в Авиньоне в 1852 году антологию «Провансальцы», представлявшую стихи поэтов, пишущих на различных диалектах окситанского языка. Само же понятие «фелибриж» как движение и «фелибры» как его участники возникло в 1854 году, когда Руманиль вместе с молодым, но подававшим большие надежды провансальским поэтом Фредериком Мистралем создали литературное общество. Его название было почерпнуто ими из старинных книг и имеет неясную этимологию. К Руманилю и Мистралю вскоре присоединился ряд поэтов, пишущих на провансальском языке — Теодор Обанель, , , , , Луи Астрюк. Несколько десятилетий движение было очень активно, ряд его представителей создали высокохудожественные произведения, а Фредерик Мистраль в 1904 году был удостоен Нобелевской премии по литературе за поэму «Мирейо». Однако к концу XIX века движение постепенно сошло на нет, хотя литература на окситанском языке продолжала создаваться и далее. (ru)
- Фелі́бри (окс. Félibrige) – літературний рух, створений 21 травня 1854 року з метою відродження провансальської літератури та окситанської мови. (uk)
|
| rdfs:comment
|
- Félibrige (okzitanisch lo Felibritge, lou Felibrige) ist eine Vereinigung, zu der sich am 21. Mai 1854 auf Schloss Font-Ségugne bei Avignon sieben Schriftsteller zusammenfanden, um eine Wiedergeburt der provenzalischen Kultur einzuleiten. (de)
- Felibriĝo (en la okcitana: lo Felibritge laŭ la klasika normo aŭ lou Felibrige laŭ la mistrala normo) estas beletra asocio fondita la 21-an de Majo 1854 far Frédéric Mistral kaj aliaj ses provencaj verkistoj, kies celo estas defendi kaj refortigi la okcitanan lingvon. Ĝia agad-kampo estas precipe kultura, sed dum ĝia historio iam rilatis al kelkaj politikaj okazaĵoj. La felibriĝanoj estas nomitaj okcitan-lingve felibres (viroj) kaj felibresses (inoj). (eo)
- The Félibrige (French pronunciation: [felibʁiʒ]; Lo Felibritge in classical Occitan, Lou Felibrige in Mistralian spelling, pronounced [lu feliˈβɾidʒe]) is a literary and cultural association founded in 1854 by Frédéric Mistral and other Provençal writers to defend and promote the Occitan language (also called the langue d'Oc) and literature. It is presided over by a capoulié (classical norm: capolièr). (en)
- El Félibrige (en occitano: lou Felibrige según la norma mistraliana, lo Felibritge según la norma clásica) es una asociación literaria fundada en 1854 por Frédéric Mistral y otros escritores provenzales para proteger y cultivar la lengua occitana (o langue d'oc). (es)
- Le Félibrige (en occitan : lou Felibrige selon la norme mistralienne ou lo Felibritge selon la norme classique) est une association qui œuvre dans un but de sauvegarde et de promotion de la langue, de la culture et de tout ce qui constitue l'identité des pays de langue d'oc. Son siège social est situé à Arles, au Museon Arlaten, son siège administratif est à Aix-en-Provence. (fr)
- フェリブリージュ（Le Félibrige）は、19世紀にオック語の一方言であるプロヴァンス語の保護を目的としてフレデリック・ミストラルらによって創設された団体（およびそれに代表される運動）。 フェリブリージュは1854年5月21日にヴォクリューズ県で、七人の詩人たちによって創設された。その七人とはミストラル、ジョゼフ・ルマニユ(Joseph Roumanille)、テオドル・オバネル(fr:Théodore Aubanel)、ジャン・ブリュネ(Jean Brunet)、ポール・ジエラ(Paul Giéra)、アンセルム・マチュー(Anselme Mathieu)、アルフォンス・タヴァン(Alphonse Tavan)である。 「フェリブリージュ」はミストラルによって栄誉を取り戻したプロヴァンス語の "félibre" であり、近代プロヴァンス語作家をあらわしている。この語はもともとラテン語のfellibris（赤子）に由来し、詩人がムーサの赤子であることを示している。 (ja)
- Il felibrismo (lou Felibrige in provenzale) è un movimento letterario nato in Francia, a Font Ségune vicino a Vaucluse, nel 1854 che, traendo spunto dal movimento romantico e dall'attenzione da esso mostrata alle identità nazionali e locali, tendeva a valorizzare la difesa della lingua occitana, ponendo la salvaguardia dell'identità culturale provenzale. (it)
- De Félibrige is een literair genootschap dat werd opgericht door Frédéric Mistral en enkele andere Provençaalse schrijvers. Het genootschap heeft tot doel om de literatuur in het Provençaals (een Occitaans dialect) en de Provençaalse cultuur te behouden en te promoten. De Félibrige werd opgericht op 21 mei 1854 in Châteauneuf-de-Gadagne. De oprichters waren Frédéric Mistral, , , , , en . De naam Félibrige is afgeleid van het Provençaalse woord félibre, dat leerling of volger betekent. Ook Alphonse Daudet was lid van de Félibrige. (nl)
- Związek Felibrów, także Felibridz, Felibriż (prowans. lou Felibrige według zapisu Mistrala lub lo Felibritge według zapisu klasycznego; fr. le Félibrige) – stowarzyszenie powołane prawomocnie 1 lipca 1901 roku, mające na celu ochronę i wspieranie tożsamości kulturowej regionów, w których mówi się językiem oksytańskim. Siedzibą stowarzyszenia jest Muzeum Arlezyjskie w Arles. (pl)
- O Felibritge (também conhecido como Félibrige na grafia francesa) é um movimento dedicado à defesa da língua e cultura da Occitânia, com conexões com os Países Catalães. Sua atuação situa-se especialmente no âmbito literário. Sua vocação é favorecer e organizar a salvaguarda e promoção da língua occitana e de tudo o que constitui a cultura específica do "País d’Òc". (pt)
- Фелі́бри (окс. Félibrige) – літературний рух, створений 21 травня 1854 року з метою відродження провансальської літератури та окситанської мови. (uk)
- El Felibritge (en occità: lo Felibritge segons la norma clàssica o lou Felibrige segons la norma mistralenca) és un moviment cultural dedicat a la llengua i la cultura occitanes, amb algunes connexions als Països Catalans. El seu domini d'acció és especialment de caràcter literari, però la seva història també va tenir relacions amb certs esdeveniments polítics. (ca)
- Фелибри́ж (фр. Félibrige) — литературное движение XIX века во Франции, созданное с целью возрождения провансальской литературы. Начало движения «фелибров» восходит к так называемой «авиньонской школе», в которой объединились поэты, пишушие на провансальском (окситанском) языке и мечтавшие о возрождении словесности и культуры французского Юга. Одним из основателей движения считается поэт Жозеф (Джозе) Руманиль, выпустивший в Авиньоне в 1852 году антологию «Провансальцы», представлявшую стихи поэтов, пишущих на различных диалектах окситанского языка. (ru)
- Feliberförbundet är ett inom det provensalska språkområdet i Frankrike bildat förbund, vars mål är upprätthållandet av det provensalska språket som talspråk, men särskilt som litteraturspråk, främjandet av den provensalska litteraturen samt bevarandet av den gamla provensalska konsten och kulturen. Den dialekt som felibrerna lagt till grund för litteraturspråket är den så kallade Rhône-dialekten, och Mistral beskrev i sitt provensalska lexikon Lou tresor dou felibrige detta litteraturspråks resurser. (sv)
|
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}